Min lilla son.

Mitt lilla yrväder.

Den senaste tiden har han blivit helt omöjlig att klä på, mest när man ska ha på ytterkläderna, men även när man ska klä på andra kläder.

Det kan ta 15 minuter att ta på honom ytterkläder, så bråttom ska man inte ha nånstans om man ska ha honom med sig inte.

Han maskar sig, ålar runt, springer iväg,tar av en vante eller socka man just satt på och så skrattar han och tycker det är jätteroligt! Mamma tycker inte det är lika roligt, men ibland kan man ju inte låta bli att skratta faktiskt!

Även om han har sina gnälliga dagar, vill bara vara i famnen när man ska laga mat, har en otroligt egen vilja och temprament och väcker mamma på nätterna så älskar jag honom såååå!!! <3

Mitt lilla mirakel som jag aldrig trodde att vi skulle få!

Vår efterlängtade kärlek, ja det är precis det hans namn betyder också.

Fast det där med nätterna har blivir mycket bättre faktiskt, vågar knappt säga det faktiskt, men nu är nätterna han sover hela nätterna fler än dom han vaknar på (blev det där konstig svenska??). Skönt är det!

 

Sätter in en bild på mitt lilla yrväder där han lånat syrrans vinterdoja... =)