I natt vaknade jag av att det knäppte till i ryggen, typ mellan skulderbladen, sen fick jag inte riktigt sova efter det. Tog ont när jag skulle svänga mig och jag visste inte riktigt hur jag skulle ligga för att det skulle bli bra. Var jättestel imorse och varje rörelse jag gjorde med huvudet tog ont. Det har blivit lite bättre och det tar inte mer ont för varje rörelse jag gör, bara vissa. Vet inte var det kom ifrån. Gjorde inget speciellt igår som skulle ha kunnat få det såhär och när det knäppte till skulle jag bara vända mig som vilken natt som helst.

Jag vet att jag borde gå både till kiropraktor och massör eftersom jag inte varit till nåndera på väldigt länge. Det sägs ju att det är bra att gå till kiropraktor efter att man fått barn...hmm...jo han är ju 15 månader (imorgon) så det börjar väl bli dags. Massör har jag inte varit till efter att jag fick missfall och det är ju lite på 2 år sen nu så att det börjar nog bli dags. Kanske skulle behöva ta tag i det...Vet inte riktigt varför jag dragit mig för det, är ju så dumt att låta det gå så långt som tills man verkligen har ont, som jag nu har. Sååååå det är väl bara att lyfta luren kanske då och få en tid till massör och kiropraktor också kanske.

Marsch pannkaka helt enkelt!

 

 

Och trevlig helg på er! =)

....ledsen och besviken. 

Frågan är bara hur länge man ska orka hålla humöret på topp och vara glad och uppåt? 

Ikväll brast det för mig.

Dottern började på Funky kids förra veckan. Hon ville själv gå och hon var så glad och tyckte det var kul när vi for därifrån. Men ju närmare vi kommit idag så har hon verkat lite mindre ivrig på att gå. Så vid middagen sa hon att hon inte ville gå, hon var så trött och hon bara grät. Jag försökte med allt men hon skulle inte gå. Det slutade med att jag och hon grät och jag ringde och avbokade alltihop. Jag kan ju inte tvinga henne, speciellt inte om hon gråter. Och inte får vi några pengar tillbaka heller, är en bagatell i det hela, men det känns så onödigt bara. 

Det här var ju bara en grej, dagligen får jag stå ut med utbrott, sura miner, maten är inte god, hon lyssnar inte, hon vill att man ska göra saker med henne och när man gör det så ska det bara vara mer eller så duger det inte, säger man nåt är det inte bra eller så är man dum. Frågan är alltså fortfarande hur mycket man ska tåla som mamma och hur länge? Och vad och hur ska man göra för att det ska sluta? Just nu känner jag att jag inte orkar så mycket mer. Jag vet inte vad jag ska göra. Gör jag nåt fel? 

Känner mig så jävla värdelös som mamma just nu. 

Hela kvällen har jag varit nere och gråten är inte långt borta. 

Jag tar säkert åt mig allt för mycket, önskar verkligen att jag var en sån person som allt skit bara rinner av mig. Är ingen sån person och kommer nog aldrig att bli.

Har ikväll avnjutit en god middag med trevliga människor. 

Har länge pratat om att bjuda dom på middag som tack för att Lasse hjälpte oss med golvet i badrummet på övre våningen och nu blev det äntligen av. 

Till förrätt blev det musselsoppa.

Till varmrätt blev det fårstek med vitlök och ansjovis och jordärtkockspure'.

Till efterrätt äppelpaj med vaniljglass.

Mycket mumsigt! 

 

Nu sitter jag i soffan och har just druckit ett glas rött, barnen sover sen en stund tillbaka, mannen och kissen Ragge ligger på varsin sida om mig. Sämre kunde man ju ha det! :)