Ena näsborren rinner och emellanåt kan jag inte andas alls genom näsan.

Snoret vill varken komma tillbaka in eller komma ut. Ursäkta informationen =)

Men det är också det enda den här förkylningen ostadkommit såhär långt.

Däremot har jag idag spenderat största delen av dagen på soffan. Vid halv 10 imorse knep det plötsligt till i magen så det blev ett toabesök. Var inge roligt alls och det tog så ont så jag nästan trodde att jag skulle spy också, men det klarade jag mig från. Fortsatt knipa en stund efteråt, men avtog sen, men kände mig inge vidare. Var inte direkt sugen på nåt att äta. Har inte mått illa, men haft riktigt ont i magen. Vet inte om det är nån sorts magsjuka eller vad det är, men för tillfället känns det väl rätt ok. Får se hur natten blir.

Sådär, nu är ni lite uppdaterade om mitt mående.... :/

Jag var just ute på promenad i blåsten och funderade vad jag skulle skriva på bloggen idag. Hade mycket funderingar eftersom jag var lite sur när jag gick ut.

Nu känns det inte som jag behöver skriva nåt av det.

Känner mig fortfarande lite nedstämd och irriterad, men jag ska ta tag i det utan att skriva om det här.

 

Så nu vet jag inte riktigt vad jag ska skriva om.

Kanske att jag har nån nedrans förkylning i kroppen som verkar vilja komma ut nu. Känns mindre roligt eftersom jag ju nu har varit så grymt taggad att träna igen och har varit på gymmet 3 gånger på en vecka + promenader dagligen. Och nu ska nån jäkla förkylning komma och förstöra det! Gillas inte, men jag får väl ta det bara.

 

Felicia har kommit in i nån känslig period och allt man säger åt henne tar hon på fel sätt och blir arg och ledsen.

Igår var det slut på sportlovet och hon måste till skolan imorse. Igår var skolan bara skit och hon ville inte gå dit. Imorse ville hon inte heller först gå till skolan, men sen skuttade hon glatt iväg i alla fall. Jag hoppas hon är lika glad när hon kommer hem.

Vet inte om det hör till åldern det här känsliga??!! Hon fyller 9 år om 2 veckor.

 

Yrvädret Milo gör just nu sin mamma glad för nu har han två nätter i rad sovit heeeela natten utan ett knyst och är därmed på ett mycket bättre humör. Det gillar vi!!

Men lilla yrvädret Milo gör också sin mamma lite rädd och orolig och får mammas hjärta i halsgropen lite nu som då. Sist vi var och sjöng på församlingshemmet trillade han på näsa och började blöda näsblod, tur som var slog han den inte så himla mycket att den blev blå i alla fall, den var lite svullen på kvällen och eftermiddagen, men han verkade inte ha ömt i den.

I fredagskväll satt han med ryggen mot soffkanten, alltså felsvängd. Tippikull vart ju det såklart och på rygg igolv med huvudet tjongandes i soffbordsbenet. Tur som var tog det inte i nåt hörn så gråten blev inte långvarig, han blev nog mest rädd.

Imorse bäddade jag rent i Felicias säng. Milo skulle vara med förstås och jag hade kommit så långt att jag skulle sätta täcket i påslakanet, Milo studsade runt i renbäddade sängen och vips säger det så trillar han över kanten med ryggen ner i golvet där det låg en massa hårda prylar såklart och huvudet i bokhyllan. Röd längs med hela ryggraden och en liten blå fläck. Huvudet klarade sig tydligen rätt bra.

Ibland skulle det ju vara bra att lyssna när mamma säger att man ska sluta, men han kanske lär sig med alla olyckor också.

Jag är bara rädd att det snart kommer en dag då vi måste sticka till akuten!

Den dagen den sorgen brukar pappa säga.

...bättre dag för dag! Finns väl en sång som går så?!

Senast skrev jag om sonens icke sovande i sin säng.

Efter att han en natt legat och svängt och vridit och sparkat och tagit två timmar på sig att somna om i min säng så fick jag helt enkelt nog. Dessutom tittade jag på "Tre dygn med nannyn", ett väldigt bra program! Se det ni som har barn! Går på svenska fyran klockan 21 på tordagar.

I alla fall,i det programmet handlade det om en mamma med två söner som kom till hennes säng på nätterna, visserligen var dom äldre än min son, men samma lika i alla fall. Mamman gick och lade sig och efter ett tag så började sönerna tassadet till hennes rum, hon förde lugnt tillbaks dom till sina sängar utan att prata med dom, dom fortsatte komma men hon fortsatte föra tillbaka dom. Dom grät visseligen, men jag tor att man måste visa att man inte ger sig. Till slut sov dom i sina sängar, redan andra natten var mycket bättre. Där är väl nyckel till allt.

I mitt fall så sover sonen fortfarande i spjälsäng, men han vaknar och kastar nappen och vill därifrån. Jag har varit alldeles för trött och tagit han till min säng för att det blir lugnast så, MEN eftersom min sömn blir lidande och jag blir på så uselt humör så fick jag nog och tog mig själv i kragen. Jag provade helt enkelt nannyns metod.

Första natten vaknade han, skrek och ville inte alls vara kvar i sin säng. Jag satte ner honom i sängen och upprepade det 7 gånger på 25 minuter och sen sov han. Han vaknade några timmar senare, gjorde samma sak men bara två gånger denna gång och sen sov han igen.

Andra natten sov han hela natten, skrek till vid ett tillfälle, men somnade om utan att jag behövde gå dit. Vaknade runt 7 på morgonen. Tredje natten sov han hela natten och i natt har jag varit dit en gång då han hostade och blev ledsen, men det var bara att ge nappen och sen sov han vidare.

Låter ju som det gått väldigt smidigt, eller hur???

Eftersom jag har en väldigt ombytlig son som hittar på nya saker hela tiden så har jag inte riktigt börjat hoppas att detta är över riktigt än.

Nu har han dessutom blivit förkyld igen så jag hoppas att inte det ska störa sömnen allt för mycket.

Nackdelen med att han sover hela nätter nu betyder ju att han istället vaknar halv 7 eller 7, men det är ju inte såååå jättetidigt så antingen får man stå ut med det eller så måste jag korta ner dagsvilan, men jag ska vänta och se lite med det.

...eller eventuellt lite tid med min man, utan barn!

Kollade på Familjen Annorlunda igår. Blev att fundera på en sak som mamman med 12 ungar kläckte ur sig!

Hon sa att det är så mycket prat om egentid nu för tiden och det kunde hon inte alls förstå, hon hade inte alls nåt sånt behov. Tror jag det, hon gör ju inget annat än skaffar fler barn. Jag säger inte att det är nåt fel med att ha många barn, orkar man och vill ha så många barn, varsågod! Jag står inte ivägen. Men var hon riktigt ärlig när hon sa att hon inte behöver nån egentid??? Vill hon verkligen aldrig komma hemifrån utan barnen och göra nånting själv eller med sin man (eller det blir väl bara fler barn om hon är själv med mannen förresten?)??

Jag vet inte hur det är med er andra, men JAG behöver i alla fall komma ut och lufta mig lite bland andra vuxna människor. Jag älskar mina barn över allt annat, men ibland driver dom mig till vansinne och jag behöver en paus.

Just nu är jag inne i en sån period. Jag skulle behöva komma bort en stund, okej vi var ju just bort, bort från ön till och med, men då var ju hela familjen med.

Just nu drömmer jag mig bort till en weekend med min man nånstans. Måste fundera på vart bara. Har ni nåt tips kanske? =)

Jag tror att för min del blir det nog såhär för att jag är så mycket ensam med barnen och jag får ta alla konflikter och allt tjat, allt här hemma under den tiden mannen är på jobb. Och dessutom, med risk för att bli tjatig, sömnen skulle inte skada om blev bättre. Undrar när lilleman tänker börja sova en hel natt utan nåt gnäll månader eller åtminstone veckor i sträck?? Ja det blir väl när han är tonåring eller nåt...

Jag kände igår att det skulle vara väldigt kul att vakna nån morgon och faktiskt känna sig utvilad. Jag undrar när det hände senast?!

Jag vet att småbarnsåren kan vara jobbiga och man tar sig igenom det, men det känns alltid lite bättre när man fått gnälla lite. Jag vet också att jag inte är ensam om detta, men på nåt sätt känns inte det som nån tröst direkt. Jag blir ju inte piggare av det i alla fall.

Nåja, imorgon är en annan dag.

Nu ska det läsas läxa med dottern!

Roligt att jag hade så många besökare på mitt senaste inlägg! =) Kul att se att nån läser vad man skriver i alla fall.

 

Tog en paus från städandet. Det är ju trots allt inte så roligt att städa, men nu har jag tagit lite varje dag den här veckan. Imorgon får vi dessutom besök av kattallergiker så då måste man städa up lite katthår som ligger överallt. Ena katten fäller så fruktasnvärt med päls just nu, bara yr om henne. Undrar ibland om hon kommer att tappa allt. Borde borsta henne alla dagar trots att hon har kort päls, men hon börjar bli så gammal (och tjock) så hon orkar inte riktigt tvätta sig mer vilket resulterar i tovor längs med hela ryggen och dom tar i sin tur ont att reda ut. Jaja man ska hinna med allt!

 

Milo har igen kommit in i nån äta-sova dåligt-fas och det skulle vara kul att veta vad som stör både sömn och mat. Ibland känner man sig verkligen helt värdelös som mamma, när man inte vet vad som är fel och man försöker allt.

Före vi for och skida sov han hyfsat och i sin säng och åt bra igen. När vi var och skidade så började han igen sova dåligt och åt dåligt några dagar. Och det har fortsatt sen vi kom hem. Eller ja han åt rätt bra dom första dagarna efter vi kom hem, men sen var det samma sak igen. Nu har han dessutom sovit dåligt både dagtid och nattetid. Eller ja han sover oroligt och vaknar flera gånger, även ute i vagnen. Annars har han jättelänge sovit jättebra i vagnen, sover 2-2½ timme ute utan problem och då har jag väckt honom efter 2½ timme. Den här veckan har han vaknat själv efter ca 2 timmar och det är ju inte dåligt på så vis, men han har vaknat till och skrikit vid flera tillfällen. Kanske han drömmer?

Har varit lite samma på nätterna, kan skrika till men somnar om efter en liten stund, men på nätterna kan han också vakna och vara jätteledsen och stå upp i sängen och vägrar sova vidare i sin säng. Ibland går det att få han att somna om i sin säng andra gånger kommer han till vår säng, där han sen kan ligga och knöla runt och sparkas och vifta med snuttetrasan så inte jag får sova.

Kanske han har större närhetsbehov just nu?

Ja som sagt det är inte lätt att veta med dessa små liv som inte pratar ännu.

 

För övrigt tittade jag på QX-galan igår. Har aldrig sett den förut, men nu visste jag att Måns Zelmerlöv skulle vara programledare och jag vet inte varför, men jag gillar honom. Att han dessutom skulle sitta naken på en såndär kula man förstör hus med (såndär som Miely Curys sitter på) gjorde ju att det blev lite intressantare. Men jag vart inte så impad av det egentligen, galan i övrigt var helt okej och hade roliga stunder. Men det är kul att det uppmärksammas, är ju ingen skillnad vem man älskar, huvudsaken man hittar nån att älska oavsett kön. Alla är vi människor som älskar olika saker och vi är alla lika mycket värda!

Det får avsluta mitt inlägg idag!

 

Hemma igen efter en rolig skidresa i Björnrike. Sätter upp lite bilder från årets resa.