Halvvägs, 10-åring och en möjlig flunsa...
Jaha hörni! Nu är jag halvvägs, 50 dagar har gått, 50 dagar kvar. Och hur har det gått hittills??
Jo det ska jag berätta.
Sen den 19 januari har jag minskat 1 cm i midjan och gått ner 1½ kg.
Det har kanske inte hänt så himla mycket och egentligen gjorde jag väl inte det här för att gå ner så mycket i vikt eller minska midjemåttet ( ja kanske lite för midjemåttet då), utan mest för att hålla mig från godis och kakor, efterrätter och sånt.
Och den biten har jag ju klarat galant!
Som sagt har det ju inte ändrat så himla mycket varken viktmässigt eller på centimetrarna, men jag märker ju på magen att det händer grejer. Det blir inte lika stor bulle som hänger över byxkanten, jag har väl mest haft ett litet handtag som man kan ta tag i på sidor och fram på magen. Men det är inte lika stort mer. Är nog lite förvånad att det inte syndes mer på måttbandet trots att jag märker skillnad av att se och ta på magen, men det kanske bara har omfördelat sig?!
Så nu fortsätter vi resten av dagarna och ser om det ändrat mer i slutat av april.
Nu har ju jag tränat också och inte bara slutat äta gott, fast tränade gjorde jag ju redan före den här utmaningen!
Idag fyller dottern 10 år då! STORT GRATTIS till min stora tjej! Alltså tvåsiffrigt, det är ju stort!
Den här tiden för 10 år sen låg jag bara och tittade på henne och kunde inte fatta att det var min bebis. Idag är hon ingen liten bebis mer, lång och smal tjej med tindrande bruna ögon. Kan stundvis vara ganska betämmande och har ett himla humör och däremellan är hon så himla gullig. Hon är lite av allt och trots att hon driver en till vansinne lite nu som då så älskar jag henne över allt annat! Vi firar inte så mycket idag, firade i söndags med släkt, familj och vänner och på fredag ska hon ha kalas för kompisarna.
Influensornas tid är nog här nu. Kanske inte just i vår familj...i alla fall inte ännu...men överallt läser man och hör man att folk är sjuka. Vi har ju *peppar, peppar* klarat oss ännu. Mannen hade nån släng av nån förkylning när han var hemma senast och barnen tänkte bli men sen vart det inget i alla fall. Jag har däremot haft lite konstigt i halsen, inte ont utan bara konstigt nån dag lite nu och då i säkert 2-3 veckor och de senaste dagarna har jag kännt mig lite konstig i kroppen, men inget verkar bryta ut. Milo har varit jättetrött några dagar, igår höll han aldrig på vakna efter eftermiddagsvilan och var jättegrinig. Så vi får väl se vad det blir.
Sägs ju att det går magsjuka också och det vill jag nog verkligen inte ha i huset. Dels är jag ensam med barnen en vecka till och jag vill inte bli sjuk till nästa helg när jag åker till Helsingfors på kurs med jobbet.
Nå blir vi sjuka så blir vi, inte så mycket man kan göra förutom att vila bort det. men man kan ju försöka undvika dom som är sjuka så gått det går.
Tydligen hade ju en flicka på Milos park fått magsjuka och var hemma idag så jag hoppas hon inte hade smittan med sig till parken igår...
Nu ropar tvättmaskinen att den vill bli tömd.
Puss
Är hon inte pluttig så säg?! Här är Felicia 1 månad gammal och hälsar på sin nya kusin på BB. Är ju nästan så man blir sugen på att skaffa en till...Nä, det räcker bra med mina två yrväder! Förresten så är det här nog en av dom få gånger Felicia har napp i munnen, den ville hon inte ha sen!
Snart halvtid och lite annat
Snart har halva tiden gått utan godis. Går så himla lätt och jag är fortfarande lite förvånad med tanke på hur mycket godis och annat gott det blev typ hela december och halva januari.
Igår när jag bakade bullar så kände jag att det skulle vara väldigt gott med en nybakt bulle, men jag höll mig. Barnen smakade och godkände dom och ville ha mera.
Enda gångerna jag känt mig riktigt sugen på godis är när mannen ätit lakrits, varför vet jag inte egentligen eftersom jag annars inte är nån såndär jätte lakritsfantast. Men även dom gångerna har jag hållit mig.
Nu när alla kalas är i antågande så känner jag väl lite sådär att man nog gärna skulle äta lite tårta och så, men jag tänker inte. Har jag bestämt mig för 100 dagar så ska jag hålla mig 100 dagar. Och bara för att dom där 100 dagarna gått så kommer jag inte att vräka i mig godis bara för den skull att jag faktiskt får och kan igen. Vem vet kanske jag fortsätter att hålla mig ifrån det, för egentligen saknar jag ju det inte sådär våldsamt mycket. Men ibland måste man ju få unna sig, man behöver ju inte äta tonvis med gott.
Annars då?! vad händer?!
Felicia fyller 10 på tisdag. Fattar inte alls hur jag kan ha en dotter som redan är 10 år. Lilla skruttan börjar bli stor!
På söndag blir det kalas för familjen och släkten och sen ska hon ha kalas för kompisarna.
Idag skulle hon ha OÄ prov om Finland, vädret, mineraljordarter och såna grejer. Var mycket text, men hon verkar ha lätt för att lära sig så jag hoppas det går bra för henne. Tidigare prov har hon ju skrivit typ 10:or i så. har en duktig tjej! Är lite orolig dock att hon känner att hon måste få jättebra i sina prov, har sagt att det absolut inte måste vara högsta pott i provena och hon sa nog själv imorse att det är bra även om hon får en 8:a. Och det är ju klart att det är! Ibland går det inte bra på proven så är det bara. Är bara glad om hon har lätt i skolan eftersom jag själv inte hade det.
På Milofronten, vad händer där då??!!
Ja...Milo är nu 2 år och 8 månader. Han pratar mycket nu och för det mesta vet man vad han säger. Han ska och vill göra allting själv och har inte riktigt insett sina begränsingar på vad han inte kan göra. Funkar det inte så blir han arg. Han håller på att lära sig färgerna, men har inte riktigt koll på dom ännu. Dessutom har han börjat räkna, kan räkna till 6 men sen blir det svårt. Sover gör han för det mesta i vår säng, somnar alltid i sin säng men ropar nästan alla nätter på mamma och vill till vår säng.
Maten är en bit för sig. Vissa dagar äter han som en häst och vissa dagar som en mus. Han har väldigt svårt att säga vad han vill äta och när han väl bestämt sig så vill han inte ha det i alla fall. En dag skulle han ha manngrynsgröt till lunch, jag kokade och sen skulle han inte ha, han åt inte en sked heller. Min frustration är ibland ett faktum. jag gillar inte att behöva slänga en massa mat, men jag kan ju inte äta upp allt han inte vill ha eller inte tänker äta.
Han är just nu också inne nån gnäll, knarr period. Fruktansvärt jobbigt, men det ska väl gå över det också.
Till hösten är det meningen att han ska börja på dagis. Det blir nog bra för han tror jag.
Nu ska vi spela lite spel i det här tråkvädret!
Puss
