Long time...
...no see!
Tyvärr tyvärr, blir bloggen lite lidande just nu. Har inte riktigt inspirationen eller lusten att sitta vid datorn. Blir liksom bara när jag måste, som nu när jag betalat räkningar. Är inte alltid jag hinner blogga då heller. Aaaaanyway!
Vad händer i mitt liv??
Ja du!
Avslutade mina 100 dagar utan efterrätter och godis den 28 april. Gick ju som en dans det där, men nog var det gott och socialt att kunna äta igen, även om jag nu inte stoppat i mig några mängder sen dess men i alla fall. Man behöver ju inte äta av alla sjuttioelva sorter det finns på ett kalas eller så, räcker ju med en kaka. Eller så kan man ju låta bli fast man får! Men det är ju så gott!
Glömde helt bort att mäta och väga mig när 100 dagar hade gått men jag tror inte det ändrat så mycket mer än dom där 1½ kilona och den där 1 centimetern som jag ändrat efter halva tiden. Det har i alla fall inte ökat och det är huvudsaken.
Mannen är hemma på en sån där 4 veckors ledighet, men nu är det bara en vecka kvar. Lite har hänt här hemma i alla fall. Nya lådor till mina jordgubbar har jag fått, brandstegarna hänger numer på väggen där dom borde vara, potatisen är satt i jorden och mellan varven så sticker han iväg till sin pappa eller sina bröder för att hjälpa dom med diverse saker. Han hade tänkt hinna skjuta lite sjöfågel innan han åker på jobb, men vi får väl se om det blir nåt med det. Dessutom sköter han ju hemmet när jag jobbar, än så länge har jag alltid haft mat på bordet när jag kommit hem från jobbet ;). Han är en pärla han där min man.
Felicia längtar till sommarlovet! Är inte många veckor kvar nu. I skolan går det för övrigt väldigt bra för henne. Hon verkar ha lätt för att lära och skriver mycket bra på proven. Idag har hon prova-på-idrottsdag i skolan och hon såg mycket fram emot att testa judo, av nån anledning jag inte känner till, men är bra att hon såg fram emot det i alla fall. Får se om hon är lika uppåt när hon kommer hem.
Milo då, vad händer med honom? Ja du, vad händer inte med honom?!
Han är både här och där och det är också alla slevar och vispar och skålar från köket. Han verkar gilla att laga mat, får se om det håller i sig. Han har mycket roliga konversationer och man skrattar mest alla dagar åt hans tokigheter. Däremot skrattar jag inte så hemskt mycket åt hans gnäll som han börjat med, jag har inget tålamod med det alls just nu. Han gnäller vid maten, han gnäller när han försöker säga nåt och när man inte förstår så gnäller han lite till så man absolut inte förstår nånting, han har alla möjliga jobbiga saker för sig, han ska t.ex ha ett stort glas när han ska dricka ja eller i alla fall tills man helt mjölk i glaset och då ska han ha ett litet, gå inte och skär plätten på fel sätt för då blir det livat och får han inte släppa ut katten så tänker han inte äta alls. Ja jisses säger jag, han är ganska tålamodsprövande ibland faktiskt. Men det väger väl upp att man får skratta åt han rätt mycket också och han är ju för go när han ger en stooor kram och stoooor puss när man ska åka på jobb och när man kommer hem så säger han Hej mamma och ler stort.
Han växer så det knakar, fast ibland undrar jag hur det är möjligt för han äter mest ganska dåligt.
Storlek 86/92 börjar bli för litet och han börjar mer och mer använda storlek 98 (vissa plagg även 104).
Han kan räkna till 10 och färgerna har han ganska bra koll på.
Nappen och blöjan hänger kvar ännu men det är sommarens projekt, att försöka få bort dom alltså. Han vägrar sitta på pottan eller toaletten, men jag försöker att inte pressa honom. nappar har han bara 2 kvar och jag tänker inte köpa fler, när dom är sönder så är det slut på det.
I höst börjar Milo på dagis och vi hade turen att få samma dagis som dottern hade. Jätteskönt! Ska bli kul att se hur det går. Synd att hans bästa kompis Hilma inte fick samma dagis bara. Dock har han en annan kompis som kommer att gå på samma dagis så det ska nog ordna sig.
Ikvä'll ska han ialla fall få leka med Hilma.
Nu måste jag väcka det lilla trollet från sin vila!
Puss puss!
