Eftersom jag tyckte att det var så himla kul (läs: inte alls!) att va sjuk på sportlovet så tänkte jag att vi tar en repris på påsklovet. =(

Nä jag hade faktiskt tänkt att vi skulle vara friska nu, men det går inte riktigt som jag tänkt mig.

Sonen hann ju bara va frisk några dagar så bröt nästa förkylning ut, jag klarade mig väl 2-3 veckor ca och så blev jag igen, samma för dottern. Jag är fortfarande inte bra och istället för att jobba så åkte jag till hälsocentralen imorse. Där blev jag sjukskriven 3 dagar, och skulle det inte va bättre då så blir det väl längre. Min sänka var 30 och den ska tydligen vara under 12 så det tyder väl på nån sorts infektion. Men det var lite för lite förhöjt för att det skulle ges några mediciner eller så. Så det är vila som gäller nu några dagar och så hoppas vi på det bästa!

Jag är i alla fall väldigt trött på det här nu och vill bara bli frisk så man kan börja träna igen och helt enkelt va pigg och normal.

Att jag blivit sjuk båda gånger mannen åkt på jobb tar ju lite på krafterna också, jag måste ju ändå sköta markservicen här hemma med barnen. Och när barnen också är lite sjuka så är det ju inte direkt nån som är jätteivrig att erbjuda sig att ta barnen heller och dom vill ju helst va hemma när dom inte är krya. Så det är bara att bita ihop och hoppas på det bästa. I mitt fall betyder det ju att jag inte själv fått vila vilket antragligen gjort att jag inte blivit frisk ännu. Men men, det är som det är! Jag tänker inte klaga, det finns många som har det mycket värre än jag. Vad är väl en liten förkylning som inte vill gå över i jämförelse med cancer, hjärnblödningar eller ungdomar som tar livet av sig.

 

Puss på er! <3

Längesen sist! Finner varken tiden eller motivationen att skriva på bloggen just nu, men jag ska göra ett försök i alla fall...

Har hänt både roliga och mindre roliga saker detta år redan, det är ju trots allt bara Mars ännu.

Redan i slutet av förra året märkte vi att Maya, katten vår, började bli en aning skruttig. Hon började göra bredvid lådan, hon gick konstigt, ville helst inte äta torrfoder eftersom tänderna började bli dåliga, hon sov mest och var inte så mycket med resten av familjen mer. Så i Januari tog vi beslutet att hon skulle få somna in. Var väl en sak jag länge gått och dragit lite på, är ju inte roligt att mista en familjemedlem, hon hade ju trots allt varit med i snart 15 år (hon skulle fyllt 15 26/4). Dottern tog det ändå hårdast, katten var ju äldre än henne själv och dottern var ju uppväxt med henne. Barnen sa godnatt åt henne och fick vara med vid bergravningen.

 

Första veckan i Februari drog vi iväg på den årliga skidresan. I år vart det Björnrike. 13 pers som bodde i en stuga . Stundvis väldigt högljutt och stökigt, men mest av allt hade vi kul! Vädret var på vår sida större delen av veckan och alla skidade mer i år. Sonen var riktigt på hugget, men ville inte riktigt lyssna på när vi sa hur han skulle göra. Men nästa år blir det nog ännu bättre!

 

På väg hem från skidresan (7/2) fick vi meddelande om att min mans morfar gått bort. Vi grät båda två och det dåliga samvetet gjorde sig påmint. Vi hade ju tänkt hälsa på honom innan vi åkte på resa. Jag vet att man inte ska tänka så, men det kändes lte jobbigt just där och då att vi inte hunnit träffa honom en sista gång. Han var inte min morfar men han hade ju ändå funnits i mitt liv i 16 år så det var väldigt ledsamt, samtidigt som han nog har det bra nu. Han hade ju inte mått bra på en längre tid!

Vi var på begravning 20/2. Dottern var med men sonen kände vi att var lite för liten ännu för begravning. Var en väldigt fin begravning, prästen gjorde ett bra jobb, man riktigt kände att det var personligt att det var honom hon pratade om.

 

Ja efter två dödsfall och en skidresa så blev det ju sportlov. Ett sportlov som inte alls blev som vi tänkt. Natten till tisdag kroknade jag i feber, onsdag var det sonens tur och fredag var det dotterns tur. Mannen klarade sig tack vare att han var på jobb. Jag kan säga att det var den jobbigaste veckan på mycket länge. Att själv ha feber i 4-5 dagar samtidigt som man ska ta hand om båda barnen, det är inte kul! Jag är ju inte den som begär hjälp i första taget heller så jag höll ut. Mormor tog med dottern på bio en dag och farmor shoppade med dottern en dag så lite hjälp fick jag, mamma handlade lite också och kom med hemlagad rådjurssoppa. Jag var väl så pass bra att jag skulle kunnat jobba på måndagen, men båda barnen var hemma ännu på måndagen och sonen blev hemma hela veckan, men mannen kom ju hem på onsdagen så han fick ta över. Vi övriga är friska nu men sonen var bara bra några dagar innan nästa förkylning bröt ut. Suck säger jag bara, så nu är han snorig och hostig och dessutom såååå grinig och gnällig och trotsar och testar mamma och pappas tålamod så det står härliga om det. Jag tror stundvis att jag ska bli tokig på alla hans ideér. Ibland vill jag bara dunka huvudet i väggen och skrika rakt ut. Jag har upplevt mig själv som en person som haft ganska bra tålamod, men det var visst innan jag fick barn. Man får väl se det som så att det är övergående (hoppas jag), annars vet jag inte vad jag gör. Tur som var så har dottern varit riktigt medgörlig sen hon blev 11 år. Hela veckan har hon varit påklädd innan jag ens hunnit dit och väcka henne på morgon. Tror hon insett att det är mycket lugnare och skönare när mamma inte behöver tjata och va irriterad hela tiden och dessutom ser hon ju var lillebror håller på med. Det har jag också berömt henne för!

 

Jo dottern blev hela 11 år den 10 Mars. Helt ortoligt! Tiden bara rusar iväg, själv känns det som man inte hinner med riktigt! Hon hade simkalas med bästa kompisen och kalas för familjen, släkten dagen efter. ett himla kalasande blir det.

Är kalas hela våren nu så det här var bara början!

 

Våren ska väl snart vara här också! Eller vi trodde ju det i alla fall. I onsdags var det så himla fint och relativt varmt, igår vräkte det ner snö igen. Nåja, den har ju smält bort igen och det får gärna snöa nu och var fint nästa helg när det är påsk istället. Önska kan man ju i alla fall.

 

Oj, nu blev det här ju jättelångt, ingen som orkar läsa?! Kanske borde skriva oftare och kortare istället?! Men det är den där tiden....Och motivationen!

Men hej så länge! Mina två filurer, inte ett nytaget foto, ser att det är från Oktober.