Idag och igår också för den delen,

har jag känt mig mycket positivare.

Varför ska jag gå och va så negativ? Min man har nog smittat mig med sin negativitet. Man blir ju som dom man är med. Tycker inte alls om den jag blivit, måste återgå till mitt normala positiva glada jag.För såhär går det ju inte att ha det.

Men det måste ju vara nåt som gjort att det blivit såhär, eller hur? Kan inte riktigt sätta fingret på vad bara. Kanske det är många olika saker. En grej är nog att jag inte sovit riktigt ordentligt och skönt sen...ja jag vet inte när. Började väl i samma veva som jag fick foglossning när jag väntade minstingen, så det börjar väl närma sig 2 år snart då. 2 år är en lång tid att inte fått sova ordentligt på. Men nu ska jag inte klaga. Jag ångrar inte mina barn på nåt sätt, men det skulle ju vara kul om dom lät lilla mamma sova en hel natt nån gång. Nåja, det kommer väl det också.

 

Ikväll har jag i alla fall slängt mig upp på motionscykeln och cyklat 10 km och gjort mina magövningar. Jag och en kompis har utmanat oss själva att köra en 30 days ab challenge (stavningen??). Vilket innebär att man börjar lite sakta med situps, crunch, leg raises och plankan, man ökar på lite varje dag, kör tre dagar, vilar en och sen kör man 3 dagar igen osv. Sista dagen ska man kunna stå plankan 120 sekunder. Ska bli kul att se om jag lyckas!

 

See ya!