Familjen surpuppa
Möt familjen surpuppa! I alla fall idag har det bara varit sura miner och den enda som varit rätt glad är födelsedagsbarnet.
Vår älskade lilla kille fyllde 1 år idag, men vi firade honom igår redan så idag har vi bara surat! ;)
Var meningen att vi skulle åka till stugan idag om vädret tillät. Vädret var väl sådär men vi hade ändå tänkt att vi skulle åka. Men jisses vilket liv det blev från äldsta dottern om det. Hon ville inte åka till nån stuga, hon skulle bara leka med kompisen, det är så tråkigt på stugan och så vidare och så vidare....
Jag blev sur och iriterad och tyckte att det var ju ingen idé att fara till nån stuga med en sån surpuppa, att jag blev sur gjorde ju att pappan i huset också blev sur och irriterad och vi bestämde att vi blir hemma. MEN imorgon åker vi dit, oavsett väder, så det så!!!
Jag blir så himla trött på detta nojs hela tiden. Dottern måste hela tiden ha nåt att göra, man hittar på nåt att göra, ändå är det inte bra, hon är otacksam och man är bara dum och fattar ingenting. Lyssna har hon slutat göra för flera år sen känns det som (hon är 8 nu för den som inte vet). När hon vill ha hjälp med saker så ställer man ju upp och hjälper, nä men då är ju inte det bra heller för sist och slutligen så lyssnar hon ju ändå inte på vad man säger och så gör hon som hon vill ändå. Man lagar mat, nä ingenting är gott, hon äter som en myra. Hon frågar vad det blir för mat, man svarar och det kommer allt som oftast näää det vill jag inte ha. Ibland känns allt så himla hopplöst. Man frågar sig ju allt som oftast nu för tiden, ska det vara såhär att vara förälder? Ska man bara bli nerklampad på hela tiden? Ska man stå ut med att maten man lagar smakar illa? Ska man bara ge och ge men aldrig få ta emot när man är förälder? Funderar ibland på sånt!
Jaja, det blir väl bättre?!
Tror nog att det märks lite att mannen varit hemma från sitt jobb 6 veckor också. Han ska vara hemma 2 till. Vi är ju vana att han är borta oftare och då blir det lite intensivt med hela familjen hemma alla dagar i 8 veckor. Jag klagar inte, absolut inte, men faktiskt så tror jag att han skulle behöva åka på jobb snart så vi får vila lite från varann. Det är ju bara nyttigt att längta efter varandra =). Vi har ju fått det att funka i 14 år så nog ska vi väl få det att funka i åtminstone 14 år till ;).
Avslutar detta lite "suriga" inlägg med en bild på min lilla 1-åring!
Kommentarer
Trackback
