Mannen åkte på jobb igår.

Som vanligt känner jag mig fruktansvärt ensam. Och då har jag ändå barnen.

Brukar alltid vara första dagarna när han åkt på jobb som känns värst, sen ebbar det ut.

Självklart saknar jag honom alltid men första dagarna känns som man är ensammast i världen.

 

Milo blev 16 månader eller 1 år och 4 månader i måndags.

Han är mer vild än tam och är överallt.

Han säger inte så mycket än, kommer mest mamma, pappa, mmm, baba, tata, dä, tutte, diddä och nu säger han även bä (som fåret).

Äter för det mesta själv och äter väl det mesta.

Har nu satt bort de flesta kläder i storlek 74 och en del i storlek 80. Är ju så olika på kläder det där.

Sover fortfarande inte hela nätter, oftast måste man dit en eller två gånger och ge tutten och sätta täcket på, han är också ganska morgonpigg, lite för morgonpigg vissa mornar. Förhoppningsvis är det övergående. Skulle ju vara skönt att sova till 8 nån dag i alla fall.

 

Felicia fixar på och donar och jobbar på i skolan. Har lite svårt med matten och hon var nog lite ledsen för att hon låg efter alla andra i klassen, men nu verkar hon ha tagit igen det och hon pratade om att hon skulle ha prov idag. Hoppas hon får det lättare än vad jag hade med matten i skolan.

Annars funderar hon väl mycket på önskelista till tomten och den blir ju längre för varje dag som går. Men man har ju att välja på då i alla fall.

Sen funderar hon på vad hon ska vara på årets spökfest. Tror inte att hon kommit på nåt än. Ska fara och kika i stan nån dag och se om vi hittar nåt.

 

Är ju Halloween idag, men jag är egentligen inte så mycket för det. Men har nog två lyktor på trappan som jag kommer att tända ikväll.

Såhär såg Felicia ut på förra årets spökfest =)