Jag var just ute på promenad i blåsten och funderade vad jag skulle skriva på bloggen idag. Hade mycket funderingar eftersom jag var lite sur när jag gick ut.

Nu känns det inte som jag behöver skriva nåt av det.

Känner mig fortfarande lite nedstämd och irriterad, men jag ska ta tag i det utan att skriva om det här.

 

Så nu vet jag inte riktigt vad jag ska skriva om.

Kanske att jag har nån nedrans förkylning i kroppen som verkar vilja komma ut nu. Känns mindre roligt eftersom jag ju nu har varit så grymt taggad att träna igen och har varit på gymmet 3 gånger på en vecka + promenader dagligen. Och nu ska nån jäkla förkylning komma och förstöra det! Gillas inte, men jag får väl ta det bara.

 

Felicia har kommit in i nån känslig period och allt man säger åt henne tar hon på fel sätt och blir arg och ledsen.

Igår var det slut på sportlovet och hon måste till skolan imorse. Igår var skolan bara skit och hon ville inte gå dit. Imorse ville hon inte heller först gå till skolan, men sen skuttade hon glatt iväg i alla fall. Jag hoppas hon är lika glad när hon kommer hem.

Vet inte om det hör till åldern det här känsliga??!! Hon fyller 9 år om 2 veckor.

 

Yrvädret Milo gör just nu sin mamma glad för nu har han två nätter i rad sovit heeeela natten utan ett knyst och är därmed på ett mycket bättre humör. Det gillar vi!!

Men lilla yrvädret Milo gör också sin mamma lite rädd och orolig och får mammas hjärta i halsgropen lite nu som då. Sist vi var och sjöng på församlingshemmet trillade han på näsa och började blöda näsblod, tur som var slog han den inte så himla mycket att den blev blå i alla fall, den var lite svullen på kvällen och eftermiddagen, men han verkade inte ha ömt i den.

I fredagskväll satt han med ryggen mot soffkanten, alltså felsvängd. Tippikull vart ju det såklart och på rygg igolv med huvudet tjongandes i soffbordsbenet. Tur som var tog det inte i nåt hörn så gråten blev inte långvarig, han blev nog mest rädd.

Imorse bäddade jag rent i Felicias säng. Milo skulle vara med förstås och jag hade kommit så långt att jag skulle sätta täcket i påslakanet, Milo studsade runt i renbäddade sängen och vips säger det så trillar han över kanten med ryggen ner i golvet där det låg en massa hårda prylar såklart och huvudet i bokhyllan. Röd längs med hela ryggraden och en liten blå fläck. Huvudet klarade sig tydligen rätt bra.

Ibland skulle det ju vara bra att lyssna när mamma säger att man ska sluta, men han kanske lär sig med alla olyckor också.

Jag är bara rädd att det snart kommer en dag då vi måste sticka till akuten!

Den dagen den sorgen brukar pappa säga.