Har idag haft lite diskussion med dottern om det här med att ljuga.

Den senaste tiden har det börjat förekomma mer sånt från dottern och jag är inte alls speciellt glad över det.

Visst måste man kunna dra en vit lögn nån gång, men jo det kan man göra när man blivit vuxen och vet vad det kan få för konsekvenser. Hon behöver inte alls lära sig att ljuga och jag hoppas verkligen att det är en fas hon går igenom. (??)

Hon har den senaste tiden börjat umgås med en tjej på klassen som nog ljuger en hel del, hon är annars en glad och snäll tjej, men det hoppar kanske en och annan groda ur munnen på henne. Idag ljög hon nämligen mig rakt upp i ansiktet, kompisen alltså, inte dottern. Och det gillade jag inte alls. Men det är ju inte mitt ansvar och uppfostra andras barn, men jag sa i alla fall åt henne att man inte ska ljuga och då fick jag till svar att hon inte ljög, men det gjorde hon ju. Nu var det ju om en bagatellsak men i alla fall, nästa gång kanske det är nåt större.

Jag tror nämligen att den här flickan har lite dålig inverkan på min dotter och det är hemskt tråkigt eftersom flickan annars är så gullig och snäll. Jag vill inte behöva säga till dottern att hon inte får leka med henne mer, men vad gör man om ens egna barn blir ett monster och gör precis som henne, ljuger och hittar på hyss. För jo det var med henne hon hittade på ett hyss i byn också för ett tag sen. Dottern erkände och bad berörda om ursäkt och vi ställde det till rätta, medans den andra flickan blånekade för sin mamma och sa att hon inte gjort det.

Jag känner inte riktigt igen min dotter mer, hon är inte den som brukar göra hyss eller stå och ljuga om saker. Kanske det är en fas, kanske jag inte ska bry mig om det?! Jag vet inte... Är inte alltid lätt att vara förälder.

Nån annan som känner igen sig? Nån som kanske har nåt tips?