Frustrerad
Ibland går det ju inte alltid som man vill.
Jobbet går som en dans och det är riktigt roligt att jobba, men min son vill inte alls som jag vill just nu.
Han började på parken förra veckan. Han är fullständigt anti till hela parken.
Det går väl någorlunda bra så länge man är med honom där, men ungen blir helt förstörd så fort vi lämnar honom. Det är jättejobbigt för oss båda föräldrar och vi trodde nog inte alls att det skulle vara såhär svårt att få honom att komma in i parken.
Jag är fruktansvärt frustrerad över hela situationen. Visst, det är inte måste på att han måste vara i parken egentligen, men jag trodde att han skulle tycka det va roligt, träffa lite andra barn och få vara ute och leka.
Jag hade ju tänkt att jag skulle hinna göra lite saker som jag inte kan göra när han är hemma eller med mig. Ja få lite egentid helt enkelt, men det är ju förbjudet att nämna ordet egentid så att den äldre generationen hör, för jisses egentid ska man tydligen inte få ha när man har barn.
Om nu inte Milo trivs i parken eller om jag måste vara där med honom så får jag ju ändå inget gjort, då kan jag lika bra ha honom hemma, men i parken får han ju iaf träffa andra barn och inte bara mamma.
Sååå mina planer, ja dom blir väl inte av.
Milo verkar ha en period som han absolut inte kan vara ifrån mamma eller pappa just nu.
Så frågan är hur man ska göra? Ska man ta han ur parken och försöka i vår igen eller hur ska man göra? Ska jag vara med honom i parken och absolut inte få nånting gjort eller ska man avvakta och se om det blir nå bättre och han kan var där själv?
Känner mig som en pissig morsa som absolut vill att han ska vara på parken för att jag vill hinna göra lite saker.
Men jag antar att jag får skita i mina saker och va med honom bara..Känns som det inte är så mycket andra alernativ just nu.
Att jag inte sen mår bra är väl en struntsak, huvudsaken är väl att barnen mår bra?!
Sen jag började jobba har det blivit lite sämre med träningen också. Har skrivit nytt avtal på gymmet för två år framåt, men har bara hunnit vara till gymmet 1 gång sen mannen kom hem från jobb. Skulle ha varit imorse före jobbet, men jag prioriterade sömn eftersom Milo var vaken över en timme och jag insåg att jag skulle vara helt slut på jobbet om jag inte sov en stund till. Jag mår ju så mycket bättre om jag tränar, men jag hinner inte alls träna så mycket som jag vill. Det gör mig också frustrerad!!
Man ska hinna va med barnen, jobba, träna, hinna träffa sin man, hinna med hushållssysslor osv. Man ska vara nån sorts supermorsa! Man måste prioritera det ena och det andra. Vad ska man prioritera för att må bäst?
Jobba måste man ju om man ska kunna köpa mat och diverse annat livsnödvändigt. Barnen måste man vara med. Mannen vill man ju hinna träffa när han är hemma och han vill ju också hinna göra lite annat, vilket han inte hinner när jag jobbar och han är hemma med barnen, vilket gör att han måste få göra det när jag kommer hem från jobb, vilket i sin tur gör att jag inte finner nån tid att träna. Gaah!
Kanske jag blir hemmafru??
Ja det här vart nog en salig blandning av allt möjligt, men summa summarum är att jag är frustrerad!!! Och att jag känner mig som en värdelös morsa! Sätter punkt där för idag!
Kommentarer
Jonna
Nå, sämre morsa än vad du är kan man hitta, det är helt klart det! ;) pröva nån dag till med parken om du orkar, ta honom sen därifrån och pröva igen till våren, om han inte vill nu. Det kanske är för tidigt för honom ännu och han måste ju inte, som tur är. Inte är det nån som mår bra av att pressa för mycket.
Trackback
