Getadagen
Jaha idag var vi på Getadagen. För dom som inte vet så är det en marknad som ordnas i min hemkommun varje sommar. I år måste jag faktiskt säga att jag blev lite besviken. Var ganska dåligt med försäljare och väldigt lite för barnen. Dottern skulle så ha velat haft en ansiktsmålning men det fanns ingen sån i år. Det fanns visserligen ett hoppslott i år och det var ju populärt förstås, men jag saknade ändå lite för barnen. Kanske det är bättre nästa år?
Blev kvar efteråt och åt både rökt lax och grölling till middag hos mamma och pappa. Laxen blir man ju aldrig besviken på i alla fall. :)
Ab challenge går bra, men det börjar nog kännas nu när man gör alla magövningar, eftersom dom ökar på sig alla dagar. Men jag kämpar på och jag ska klara alla 30 dagar. Har inte mätt midjan men det känns som det ändrat i midjan, trots att det är den där perioden i månaden när man känner sig lite extra svullen. Återkommer om midjemåttet lite senare.
Blåååååser
Idag blåser man bort där ute, nästan i alla fall. Kommer nån regnskur ibland också. Men jag klagar faktiskt inte, för kommer det vatten så behöver jag inte vattna. Och sen är det ganska skönt med en mellandag, en dag när man inte behöver vara ute i solen, man kan vara bara inne och ta det lugnt eller som jag gjort idag, städat igenom Milos garderob och vikt en massa tvätt och plockat i köket lite. Och suttit vid datorn. Konstigt vad mycket man kan hinna med när Milo faktiskt sover länge på dagen. Jag undrar just när han tänker vakna? Han har nu sovit 1 h och 15 minuter. Hör inte till vanligheterna om man säger så. Han har dessutom sovit hela natten i natt och vaknade först 07.20. Hoppas det här är nåt han tänker börja med nu för de senaste veckornas icke mycket sovande har tärt lite på den här mamman. På barnet också tror jag, för man märker ju att han inte är nöjd, mest grinig och vet inte vad han vill.
Nå nu verkar det som han tänker vakna!
Lekandet
Idag blir det att åka till Lekandet! Gissa om dottern är exalterad?! :)
Vi har pratat om att åka dit länge redan, men den här sommaren har inte alltid blivit som man tänkt sig. Nåja, nu är vi i alla fall på väg dit bara vi ätit lite lunch.
För övrigt börjsr jag känna mig lite stressad över mannens nästa ledighet. Känns som vi planerat in alldeles för mycket på 4 veckor.
Bland annat ska vi:
Åka till skansen
Ha kräftskiva
Vara på stugan
Jag ska jobba 4 dagar
Mannen ska jobba några dagar med firman han har med sin pappa
Badrummet uppe är inte färdigt ännu
Mannen pratar om att laga pulled pork, vilket tar en hel dag
Dottern går på simskola
Ja som sagt bland annat det, har säkert glömt nåt och antaglkgen måste vi lämna nåt till senare...
Positivare
Idag och igår också för den delen,
har jag känt mig mycket positivare.
Varför ska jag gå och va så negativ? Min man har nog smittat mig med sin negativitet. Man blir ju som dom man är med. Tycker inte alls om den jag blivit, måste återgå till mitt normala positiva glada jag.För såhär går det ju inte att ha det.
Men det måste ju vara nåt som gjort att det blivit såhär, eller hur? Kan inte riktigt sätta fingret på vad bara. Kanske det är många olika saker. En grej är nog att jag inte sovit riktigt ordentligt och skönt sen...ja jag vet inte när. Började väl i samma veva som jag fick foglossning när jag väntade minstingen, så det börjar väl närma sig 2 år snart då. 2 år är en lång tid att inte fått sova ordentligt på. Men nu ska jag inte klaga. Jag ångrar inte mina barn på nåt sätt, men det skulle ju vara kul om dom lät lilla mamma sova en hel natt nån gång. Nåja, det kommer väl det också.
Ikväll har jag i alla fall slängt mig upp på motionscykeln och cyklat 10 km och gjort mina magövningar. Jag och en kompis har utmanat oss själva att köra en 30 days ab challenge (stavningen??). Vilket innebär att man börjar lite sakta med situps, crunch, leg raises och plankan, man ökar på lite varje dag, kör tre dagar, vilar en och sen kör man 3 dagar igen osv. Sista dagen ska man kunna stå plankan 120 sekunder. Ska bli kul att se om jag lyckas!
See ya!
svacka
Jag är nog inne i nån svacka igen. Känner mig allmänt nere, inget är roligt och jag är ju jämt irriterad. Hur kul är det liksom? Jag älskar mina barn och min man över allt annat, men hur kul är det att jämt vara irriterad på dom? Funderar om jag kanske borde prata med någon, någon professionell kanske. Jag vet inte, samtidigt känns det som jag kanske överdriver allt, så allvarligt är det väll inte?
Eftersom jag jämt är irriterad så känns det som jag behöver semester hemifrån ibland, men när jag väl är hemifrån så vill jag bara hem igen. Varför känner jag så? Ja, jag kan inte påstå att jag pratat speciellt mycket om det här med min man och jag kanske borde börja där. Ja nånstans måste jag börja och nånting måste jag göra.
Måste väl tillägga att jag känner inte såhär alla dagar, men den senaste tiden känns det som jag tänkt mer på det. Och träffar ni mig så visar jag inte hur jag mår, Känns inte som jag behöver visa det...
ensam
Mannen har åkt på jobb efter 8 veckor hemma. Behöver jag säga att jag saknar honom? Känns jättejobbigt om jag ska va ärlig. Första dagarna känns alltid värst och det brukar bli bättre. Av nån anledning så känns det som jag inte vill göra nånting eller orkar ta mig för nånting. Jag är ju tvungen, barnen vill inte bara sitta uppochner ner.
Frågade på fb igår om nån har lust att träffas nu när vi är ensamma och dottern behöver ha lite att göra för annars blir hon så rastlös, var det EN som hörde av sig. EN! Man undrar ju om man har några vänner alls ibland eller har alla så himla fullt upp? Jag överdriver antagligen som vanligt. Känns bara ibland som ingen vill umgås.
På senaste tiden har jag också haft stort behov att få lite komplimanger, att bara nån gång få höra att man är fin eller har en snygg tröja eller är snygg i håret skulle ju vara kul nån gång. Okej, nu när jag tänker efter så var det nån som sa att jag såg fräsch ut i håret en dag, dessutom var det en dag som håret inte ens var rent och jag inte alls kände mig fin i håret. Men jag blev glad iaf. =) Okej jag måste väl erkänna att jag är ganska dålig på att ge komplimanger själv, men jag försöker.
Lilleman vaknar, måste sluta!
1 åringen
Tänkte jag skulle berätta lite om vad vår nu ett åriga kille kan och sådär.
* Försöker äta själv med sked eller gaffel, men det blir mest händer
* Ställer sig upp utan stöd rutomkring
* Går några steg utan stöd, så snart går han nog helt
* Har äntligen lärt sig att dricka ur pipmugg, men han har fotfarande svårt att tippa den så mycket att han får nånting ur den, men han vet iaf hur man ska få vätskan ur muggen
* Använder ännu 74/80 på kläder, men vissa 74or börjar bli för små
* Vägde vid 1 års kontrollen 9890 gram och var 79 cm lång, lång och smal kille
* Säger mamma, pappa, ba, va, dä,ksse, mmm bl.a
* Tycker om att pussas och gör det gärna med öppen mun
* Alla fordon blir han helt lyrisk över, speciellt gräsklipparn, bilar och traktorer
* Har mycket roliga grimaser för sig
* Gillar jordgubbar och keso
* Sover fortfarande inte hela nätter och just nu har han en period som han inte sover bra dagtid heller
Ja det var vad jag kommer på just nu. Har säkert glömt nåt.
Go´kväll!
Tappat motivationen
Känner att jag tappat motivationen för allt just nu.
Inte bara till den här träningen som jag hela tiden försöker få tid till.
Inget känns speciellt roligt just nu.
Familjen bråkar mest hela tiden och är irriterade på varandra. Jag vet inte om det har att göra med att mannen varit hemma 7 veckor och dottern har sommarlov och alla träffas alla dagar. Låter kanske konstigt, men för oss som är vana att pappan i huset är borta stora delar av året och dottern är några timmar per dag i skolan, så är det inget konstigt. Brukar vara jag och lilleman på dagarna och då gör vi som vi vill.
Missförstå mig inte, jag älskar min familj och det är jätteskönt när mannen är hemma från jobb, men vi behöver alla vår egen tid.
Men för mig känns det som jag alltid måste be om den där egna tiden, det är ingen som erbjuder mig lite egen tid, det är ingen som erbjuder sig till nånting. Även om jag inte vill vara borta länge från min familj så är det ändå skönt att få några timmar för sig själv, det är rent ut sagt nödvändigt.
Sen känns det också som man aldrig får några tack för nånting man gör här hemma. Men det kanske är så när man är mamma? Man ska kanske få ta all skit och bara stå ut?
Jag tar antagligen åt mig för mycket, funderar för mycket som vanligt. Vissa dagar är jobbigare än andra och idag är jag kanske känsligare än vanligt. Idag är det nämligen 2 år sen som vi förlorade vårat länge efterlängtade barn i ett missfall. Det tog väldigt hårt på mig och det tog länge innan jag accepterade att vi förlorat hen. Nu är jag ju lyckligt lottad som har 2 barn, även om vissa dagar är jobbiga!
Familjen surpuppa
Möt familjen surpuppa! I alla fall idag har det bara varit sura miner och den enda som varit rätt glad är födelsedagsbarnet.
Vår älskade lilla kille fyllde 1 år idag, men vi firade honom igår redan så idag har vi bara surat! ;)
Var meningen att vi skulle åka till stugan idag om vädret tillät. Vädret var väl sådär men vi hade ändå tänkt att vi skulle åka. Men jisses vilket liv det blev från äldsta dottern om det. Hon ville inte åka till nån stuga, hon skulle bara leka med kompisen, det är så tråkigt på stugan och så vidare och så vidare....
Jag blev sur och iriterad och tyckte att det var ju ingen idé att fara till nån stuga med en sån surpuppa, att jag blev sur gjorde ju att pappan i huset också blev sur och irriterad och vi bestämde att vi blir hemma. MEN imorgon åker vi dit, oavsett väder, så det så!!!
Jag blir så himla trött på detta nojs hela tiden. Dottern måste hela tiden ha nåt att göra, man hittar på nåt att göra, ändå är det inte bra, hon är otacksam och man är bara dum och fattar ingenting. Lyssna har hon slutat göra för flera år sen känns det som (hon är 8 nu för den som inte vet). När hon vill ha hjälp med saker så ställer man ju upp och hjälper, nä men då är ju inte det bra heller för sist och slutligen så lyssnar hon ju ändå inte på vad man säger och så gör hon som hon vill ändå. Man lagar mat, nä ingenting är gott, hon äter som en myra. Hon frågar vad det blir för mat, man svarar och det kommer allt som oftast näää det vill jag inte ha. Ibland känns allt så himla hopplöst. Man frågar sig ju allt som oftast nu för tiden, ska det vara såhär att vara förälder? Ska man bara bli nerklampad på hela tiden? Ska man stå ut med att maten man lagar smakar illa? Ska man bara ge och ge men aldrig få ta emot när man är förälder? Funderar ibland på sånt!
Jaja, det blir väl bättre?!
Tror nog att det märks lite att mannen varit hemma från sitt jobb 6 veckor också. Han ska vara hemma 2 till. Vi är ju vana att han är borta oftare och då blir det lite intensivt med hela familjen hemma alla dagar i 8 veckor. Jag klagar inte, absolut inte, men faktiskt så tror jag att han skulle behöva åka på jobb snart så vi får vila lite från varann. Det är ju bara nyttigt att längta efter varandra =). Vi har ju fått det att funka i 14 år så nog ska vi väl få det att funka i åtminstone 14 år till ;).
Avslutar detta lite "suriga" inlägg med en bild på min lilla 1-åring!
Välkommen till min nya blogg!
Hej hej på er!
Nu börjar jag blogga här istället. Vill ni följa min gamla blogg så finns den på www.pamsans.blogspot.com
Jag hoppas att det ska funka bättre här!
Tjofräs! :)
