Jaha hörni, det är maj nu.

Man tror inte riktigt det när man är ute. Kallt så in i norden och mitt i allt kan det komma snö för att sen gå över i regn och sen skiner solen och sen kommer det en hagelskur.

Riktigt aprilväder....i maj! :/

Nå det ska väl bli varmt nån gång snart hoppas vi!

Har en massa påbörjade projekt som jag håller på att få färdiga.

 

Projekt krattning avslutades förra veckan. Jisses att hålla på 2 månader med krattning känns ju lite förlänge, men va tusan, det kom ju snö, regn och sen har det varit en massa annat som gjort att jag inte kunnat kratta när jag skulle kunnat. Barnen måste man ju också ägna lite tid åt. Det är dessutom väldigt tungt att kratta, i alla fall tycker jag det, så jag orkar i alla fall inte hålla på så länge åt gången.

 

Projekt se alla Twilightfilmer (om man nu kan kalla det projekt?) avslutar jag i kväll med sista filmen. Spännande!

 

Köpte gardiner för några veckor sen. Dom var lite långa så jag skulle fålla upp dom. Jag har kommit så långt som till att nåla upp dom, men till sysmaskinen har dom inte kommit ännu. Men jag ska ta det nån dag nu bara det kanske eventuellt blir sämre väder.

 

Ett annat projekt jag har är att klippa sönder en massa gamla jeans som jag tänkte sy ett lapptäcke av och eventuellt en kudde. Jag har en ordentlig hög med lappar redan, men det är mååååånga kvar innan det här projektet är färdigt! Men det här är ett sånt där projekt som får ta den tid det tar, har ingen tidspress på det. Klippa en massa lappar kan man göra framför tv till exempel. Eller klippa sönder jeansen också för den delen.

 

Projekt rensa jordgubbsland tänkte jag att jag skulle börja med idag, men vi får se hur det går med det. Kom på att det finns lite annat som ska göras också. Jordgubbslandet går ingenstans.

 

Sen har vi ju grönsakslandet och sen fick vi ju ett växthus av mannens mormor och morfar som har lite trasiga rutor. Dessutom måste vi montera ner hela växthuset och flytta det från deras gård till våran. Men det där är ju sånt som mannen måste hjälpa mig med. Vilken tur att han kommer hem på valborgsmässoafton.

Sen har vi ju stugan förstås också som skulle behöva ses över. Och där har jag ett projekt i sommar, skrapa och måla fönster. Nånting ska man ju göra på semestern också! =)

 

Dessutom har jag hört med en kompis om han får tag i kabeltrumma. Den ska jag måla och göra till utebord.

sen har jag också två äppellådor i trä som jag ska åla och egentligen skulle jag vilja göra nåt med lekstugan också så det skulle bli lite mysigare där. Just nu är den bara träfärgad och fel färg på utsidan, lekstugan är röd och huset är grått, borde ju vara lika.

 

Det finns projekt hela tiden, men tror nu inte att jag håller på jobbar slut på mig. Jag tar dagen som den kommer lite och kollar lite vad som kan göras just den dagen. Man måste ju kolla dagsformen på både sig själv och ungar först innan man kan bröja med nåt.

Men nu ska jag kasta mig i duschen, behövs efter morgonens svettiga nästan 8 km långa cykeltur med Milo bak på.

Puss på er!

Har de senaste kvällarna myst ner mig i soffan och sett Twilightfilmerna.

Första gången jag hörde om filmerna trodde jag att jag inte alls skulle tycka om dom. Det där med vampyrer och varulvar och grejer är inte alls min typ av film. Men så fel man kan ha! Jag är helt fast!

När ettan visades på TV så såg jag den bara för att det inte var nåt annat att se...jag satt som klistrad hela filmen och ville definitivt se nästa. Så jag såg de tre första. Har fortfarande inte sett de två sista fast dom gått att se länge redan. Men nu visade dom ju alla på tv6 och jag spelade in alla. Nu har jag bara de 2 sista kvar att se.

Jag vet egentligen inte varför jag är helt fast. Men det finns ju det mesta i dom, kärlek, vänskap,  spänning. Och sen gör det ju förstås inte nånting alls att det finns några fina pojkar att titta på ;).

Jag menar,  helt ärligt, vem skulle inte vilja ligga bredvid Taylor Lautner när man är frusen? Nu har ju jag min egen snygga värmekamin, men ja ni fattar. 

Ikväll blir det inte Taylor Lautner eller Robert Pattinson(stavning?), ikväll blir det Lets dance med dottern.

Trevlig helg på er gobitar! :)

Jo jag lever!

Tror jag i alla fall...

Känns som det var längesen jag skrev nåt alls här, men det har liksom varit lite annat.

 

Var ju på ultraljud av buken förra veckan. Hittades inga gallstenar alls. Misstänker att jag kissat ut dom som jag eventuellt hade haft där. ingen vidare utredning just nu, men blir det amma igen eller värre så ska jag höra av mig, alternativt fara till akuten. Så nu kollar vi väl läget lite. Försöker tänka på att inte äta sånt som stör gallan.

Dock är mitt största bekymmer banan, jag som älskar banan och det är ju så lätt att ta med sig som mellanmål. Nåja det får gå ändå! Huvudsaken är att jag mår bra!

 

Mannen åkte på jobb för en vecka sen och då började
Milo att snora..jippiii!! :/

På långredagen hade vi bestämt att vi skulle fara till mina föräldrar och bli över natten så vi kom bort lite hemifrån. Gissa vem som vaknar med lite feberstegring då? Jo Milo såklart! Vi for nog i alla fall för han var ändå så pass pigg. Vi åt påskmiddag och gick ut på kvällen, blev jätteskönt väder.

Sov lite sådär halvbra, Milo vaknade lite nu som då och ja jag var ju inte hemma i min egen säng.

Lördagen letades det påskägg och det blev promenad ner till pappas barndomshem där mina fastrar och kusiner och deras barn höll till. Kul att träffa alla när man ser dom så sällan.

Felicia var lite slö och hängig hela dagen, trodde att det berodde på att hon sovit så dåligt och ätit lite för mycket godis. Men efter att vi kommit hem på lördagkvällen så började hon spy. Suck!

Blev ännu en natt med lite sömn och en tidig morgon eftersom Milo bestämde sig för att vakna klockan 6 på söndagmorgon. Dessutom var han snorig som få! Hela söndagen låg Felicia på soffan och vilade, Milo och jag försökte sysselsätta oss . Medan båda barnen vilade passade jag på att sitta ute i solen med en bok. Jisses vad det var varmt!

Har varit helt ljuvligt väder hela påsken, men känns inte som jag riktigt kunnat njuta av det. Skulle ju vilja vara ute och påta lite i jorden samtidigt som jag får lite sol. men är barnen sjuka så är dom!

Visst jag sitter inne nu när jag skulle kunna vara ute, men jag måste betala räkningar medans Milo sover och då kunde jag lika bra slänga in ett inlägg på bloggen så ni vet att jag lever.

Jag och Milo har ju ännu klarat oss från magsjukan och jag får hoppas att det blir så. Räcker ganska bra att Milo är superförkyld redan.

Skulle vara nice om allt skulle köra ihop sig när mannen är hemma nån gång, men dom tillfällena är ju sällsynta.

Nå nu överlever jag väl det här också!

Hörni vi hörs!

Idag började vi dagen med att sova en stund längre än vanligt, även om Milo tyckte att han skulle vakna halv 7 först, som tur var somnade han om bara han fick ligga bredvid mamma en stund.

Vi år frukost och jag vek 4 maskiner tvätt och fick faktiskt resten av familjen att hjälpa till med lite tvätt. Mannen tog hand om Milos och sina egna underkläder och dottern fick sköta sina och jag tog resten. Kanske lite orättvist mycket på mamman i huset, men jag är glad om jag får nån hjälp alls. Har bestämt att alla måste börja hjälpa till mera. Har varit lite för slappa med det, men dottern tar inte skada av att hjälpa till lite med att plockla ur diskmaskinen eller plocka upp alla saker hon sprider runt sig eller att lägga sin smutstvätt i tvättkorgen.

Efter lunch kom Felicias bästis hit, jag gick på en promenad, en kort en blev det idag, Milo tog en tupplur och mannen åkte iväg till sin pappa en sväng.

Vid 15 tiden skulle vi vara vid Folkhälsans bassäng och möta upp bästaste Linda och Dan med bihand ;). Nu skulle det plaskas lite. Hade hela bassängen för oss själva en timme. Milo var ganska skeptisk till hela badandet eftersom han knappt varit i en bassäng sen vi slutade på babysim. Han var nog i nästan hela tiden och höll sig på det grunda, men som han huttrade lilla plutten. Blev väl värst på slutet och jag tror han tyckte att det var ganska skönt att bada lite bastu efteråt. Han gillar inte alls att bada på samma sätt som storasyster, hon är ju som en fisk.

Efter badet for vi faktiskt och köpte pizza. Är sällan vi köper pizza, men det händer ibland. Och gott var det!!! Omnomnom!

Vi avslutade dagen med en promenad till svärisarna och nu sover Milo och den andra är på väg. Jag själv, jag ska fixa en mugg te och kanske en macka och sen mysa ner mig i soffan och se Navy CIS.

Det var min söndag det. Hoppas ni haft en skön söndag också?!

Ha de bra!

Puss

Min storebror fyllde 40 år igår! STORT GRATTIS!

Vi ska dit på lördag och gratta, då även hans dotter fyller 9 år och sen blir det lite grillkalas i sommar.

Han vill säkert inte fylla 40, dom flesta vill väl inte inse att dom blir äldre. Men man är väl så gammal som man gör sig?!

Min storebror är egentligen min halvbror, vi har inte samma pappa. Vi har aldrig sagt halvbror, trots att han har ett annat efternamn. Han har alltid bott med oss och har alltid funnits där.

Min storebror är 7 år äldre än mig, vilket betyder att mina barn har lika stor ålderskillnad som vi haft.

Jag minns att jag tyckte det var jättespännade när han började ta hem eventuella flickvänner, jag minns också när jag själv började springa på stan och storebror var lite väl överbeskyddande ibland. Men det var ju tryggt också!

Sen jag flyttade hemifrån har vi väl egentligen umgåtts rätt mycket, det gör vi fortfarande och det är skönt att man kan vara så bra vän med sina syskon. Är det nåt jag hatar så är det när man ska vara osams.

Han skaffade hund, den var mycket med mig när han behövde hundvakt. Han skaffade flickvän som senare blev fru och så kom äntligen det första barnet. Som jag väntat, jag ville ju bli faster! Och det visade sig att jag också fick bli gudmor =). Sen fick vi barn nästan samtidigt, våra döttrar skiljer det bara en månad på. Han har också fått en son, så tre barn har han fått, min storebror.

Min storebror är snäll, säger vad han tycker, bryr sig nada om vad andra tycker (en sak som jag avundas) allt bara rinner av honom, han är rolig och garvar han så garvar jag och han ställer för det mesta upp när man behöver.

Han är bra min storebror!

GRATTIS igen storebror!

Imorse var jag till läkare med min mage.

Orkar inte ha det såhär mer och jag vill veta vad som är fel.

Läkaren lyssnade , frågade och kände.

På min beskrivning tyckte han att det lät som gallsten.

Det togs blodprov (för övrigt var sköterskan den duktigaste jag haft på länge, kände ingenting när hon stack. Tummen upp för henne!).

Och läkaren skickade även en remiss för ultraljud.

Blodproven fick jag svar på idag och allt såg bra ut. Och eftersom blodproven såg bra ut så vart misstanken om gallsten ännu starkare, i alla fall sa han så.

Fick också recept på nån tablett som jag skulle ta när jag får mina anfall av värk.

Tog en sån idag när jag fick ont, men jag vet inte om den gjorde så mycket nytta tyvärr.

Så fram tills jag får remissen till ultraljudet så får jag stå ut med smärtan och försöka låta bli mat som kan göra det värre. Tyckte dock det var kosntigt att läkaren inte sa nånting om vad jag skulle låta bli att äta och jag tänkte inte på det heller när jag var där. Har läst på nätet ikväll så nu vet jag lite vad jag ska undvika.

Är i alla fall skönt att veta vad det (kanske) är nu så nu kan det väl bara bli bättre???!!!

 

Go´kväll!

 

Provade baka ett knäckebröd förra veckan. Ett glutefritt alternativ.

Inte för att jag är gluten utan mest för att testa.

Blev helt ok faktiskt, kanske lite för lite salt i min smak, men det kan man ju sätta mer av nästa gång.

Här kommer i alla fall receptet:

 

Tog en härlig promenad ner till sjön idag. 

Kändes nästan som sommar. I alla fall fick man sommarkänslor när vattnet glittrade i solskenet!  

Får inte det det att funka med bilderna från telefon jag tog idag. Ska försöka få upp dom på bloggen vid ett annat tillfälle. 

 

Magen fortsätter krångla och jag börjar nu tro att det inte är magkatarren utan nåt annat. Så det blir nog doktorn nästa vecka. :(

Jag börjar bli fruktansvärt less på dessa skov av värk. 

 

Bjuder på en bild av våran gamla tant. 

Eller solen lyser kanske?! =)

Härligt väder där ute! Och här sitter jag vid datorn...hmpf!

Men jag har faktiskt varit ute på en lite längre promenad och ska snart ut och hänga lite tvätt, måste bara fixa lite grejer vid datorn medans sonen sover så jag får göra det i fred.

Måste säkert ut med sonen och lufta honom lite när han sovit också.

 

Är lite trött idag!

Sonen vaknade redan 5.45, provade att få han att somna om, men efter 45 minuter var det bara att stiga upp. Så 6.30 var vi redan uppe imorse.

Och vi började med att kissa snett i blöjan så hela pyjamasen var blöt.

Alltså det här med pojkar och snoppar, är inte alltid lätt att den ligger rätt i blöjan ;).

Känner mig lite "durrig" i huvudet. Blir nog att lägga sig tidigt ikväll.

 

För det första så är magkatarren värre än vanligt. Tar så himla ont emellanåt så jag bara vill krypa ihop i fosterställning. Tar både omeprazol och knaprar gaviscon och det hjälper ett tag. Men blir det inte bättre måste jag väl uppsöka läkare för att få nåt starkare. :/

Och magkatarren blir ju inte direkt bättre när barnen vägrar lyssna, man måste tjata på allt, inget är bra, spelar ingen roll vad man gör.

Jag är så trött på att man måste säga samma sak sjuttioelva gånger, jag är tött på Milos ideér vid all intagning av mat, ena dagen ska det vara på ett sätt en annan dag på ett annat, ena dagen duger gröt, nästa ska det vara bara keso. Vad ska man göra? Man vill ju bara att ungen ska äta, men på samma gång vill man inte att han ska få dåliga vanor som sen inte går att bryta. Känner mig förvirrad!

Jag är trött på allt tjafs vid tandborstning med båda ungar. Jag är trött på allt skrik och gap! Jag blir trött på mig själv när tålamodet inte existerar över huvudtaget mer. Igår blev jag så arg och allt bara brast så jag fick dåligt samvete efteråt. Jag vill inte vara nån monstermorsa som bara tjatar.

Jag vill vara en glad mamma som orkar ta alla strider dagligen.

Verkar som båda är inne i nån sorts fas, den ena har väl nån sorts början till 2 års trots och den andra har nån sorts förstadie till tonåring.

Det positiva är väl att Milo faktiskt sover rätt okej sen några veckor tillbaka. Händer fortfarande att han vaknar 1 gång per natt, men somnar om igen. De flesta nätter sover han hela nätterna, men vaknar istället halv 7 eller 7.

Jag är bara så trött!!!

En trött mamma som bara skulle vilja ha barn som lyssnade och faktiskt gör som man säger. Såna barn kanske inte existerar? Det hör väl till, men det är jobbigt och ännu jobbigare att vara ensam med barnen och få ta allt den större delen av tiden. Hur klarar ni andra av det? Berätta, snälla. Tar gärna emot tips.

Tänkte att jag skulle berätta om min och mannens myskväll utan barn.

 

Vi bestämde att vi med våra bästa vänner Linda och Dan skulle ha en skön kväll hemma hos dom och äta gott och bara njuta av lugnet av att få äta i lugn och ro.

Sagt och gjort.

Vi lämnade över barnen till mormor och morfar. Lite gråt från dom båda, men det hade gått över snabbt.

Sen åkte vi vidare till Linda och Dan.

Dan stod för matlagningen, även om vi alla hjälpte till med lite småsaker.

Vi åt:

Mumsfillibabba säger jag bara, det var så himla gott!

Dan kan det där med att laga god mat han.

 

Efter middagen jäste vi på soffan i lugn och ro. Funderade på en film. Hmm...vilken skulle vi se???

Det blev World War Z med Brad Pitt.

Den var inte alls som jag hade trott att den skulle vara, men den var bra.

 

Sen tyckte vi att det var dags för lite käk igen, så vi plockade fram ost och kex och räkor. Mums igen!

Det åt vi medan vi tittade på nästa film. Den här gången blev det en film som dom faktiskt visade på TV3 denna kväll. Armored! Var en massa kända ansikten i den och den var också helt okej. Helt otroligt att jag orkade se två filmer på en kväll, vanligtvis brukar jag se en halvtimme av vissa filmer och sen sover jag. Plöltsligt händer det liksom!

Sen blev det sängen.

 

Hade ju tänkt att jag skulle få lite sovmorgon när barnen för en gångs skull sov på annat håll, men tji fick jag. Vaknade 7.15 och somnade inte om. Vid halv 9 steg jag upp för jag var så nedrans hungrig.

Vi käkade frukost, i lugn och ro igen och hamnade sen på soffan. Vi hade tänkt att alla skulle ta en promenad på förmiddagen, men det både blåste ju och snöade så det kändes mysigare att stanna inne. Så vi gjorde det och fortsatte att se film. Sällan man ser en film före lunch...

Vi fastnade lite i Zombieträsket så det blev en zombiefilm till. Denna gång såg vi Warm bodies. Helt klart sevärd.

 

Sen blev det lite lunch och sen blev det hämta barn och vidare på 5 års kalas.

 

Blev en mycket lyckad kväll.

Man behöver ju faktiskt inte alltid fara ut på krog eller äta på restaurang för att ha det mysigt och göra nåt utan barnen. Att bara få umgås med vänner och prata i lugn och ro och äta och dricka lite gott räcker gott och väl. Att barnen är borta är nog både nyttigt för alla parter. Nu har vi tankat lite energi så vi orkar ett tag igen.

Nu ska jag pussa dottern god natt och sen mysa ner mig i soffan med min man som tänker åka på jobb igen. 4 veckor går fort!

Ha de gött!

 

De senaste dagarna har verkligen varit fina. Som om det skulle vara maj nästan.

Idag blåste det ju tyvärr ganska kallt så det var inte alls lika skönt,  men trots det krafsade jag runt i mina blomland lite och satt dit lite ny jord för lite ny näring. Det såg jag på nyhetsmorgon en dag att Bosse Rappne gjorde...

Men det här vädret som får en att tro att det är maj gör en lite på vils också för idag när jag nu ändå höll på och krafsade runt så tänkte jag att jag kunde ju påta ner lite lökar på samma gång,  men sen kom jag på att det bara är mars, så det fick vänta lite. 

 

För övrigt så finns det fortfarande lite förkylning i denna kropp. Verkar vara en envis sort. Det är bättre än vad det varit och jag snyter mig knappt alls mer. Men lite sitter kvar och idag på eftermiddagen fick jag ont i huvudet igen. Jag har visserligen ett tryck ovanför ögonen när jag böjer mig framåt, får mig ju att tro lite på bihålorna, men jag ska se vart det lutar.

 

Imorgon ska jag och mannen ha lite egentid med bästa vännerna. Barnen åker till mormor och morrfar och myser lite. Vi ska faktiskt inte ut på krog eller nåt sånt, vi ska bara vara hemma hos vännerna och äta gott, umgås, se en film och allt detta utan barn som bråka, skriker, inte gör som man säger och så vidare. Ska bli riktigt skönt!

 

Sen på söndag blir det 5 års kalas för brorsonen. 

Full rulle som vanligt, så nåt inlägg blir det kanske inte förrän på söndag tidigast.

Så trevlig helg säger jag redan nu.

Puss på er! 

Ha en bra helg, för det tänker jag ha!

Idag fyller min lilla prinsessa 9 år! GRATTIS älskade unge!

Helt otroligt vad fort åren går.

Igår hade hon kalas för kompisarna och idag blir det familjens tur.

Av oss fick hon en ny cykel. Hon var ju i behov av en ny och den här ska hon förhoppningsvis kunna ha några år. Den är ju lite högre än den förra så när hon ska starta och stanna tycker hon det är lite jobbigt, men det går nog bra, hon behöver bygga upp sitt självförtoende lite bara.

Lördag idag.

Vädret har varit underbart! Solen har lyst hela dagen, lite blåsigt, som vanligt, men var man i lä så var det jätteskönt. Satt på trappan en stund och solade näsan lite.

Tyvärr har jag inte njutit av den här dagen så mycket som jag velat. Magen har varit lite ur form idag, först trodde jag att jag fått magsjuka men efter ett tag insåg jag att det måste vara det där glaset vin som jag drack igår. Alla symptom var lika som förut när jag druckit vin, enda skillnaden var att det var vitt vin den här gången. Alltså det är ju som ett lotteri detta med att dricka vin nu för tiden eftersom det bara är vissa viner som slår ut magen.  Kanske jag måste sluta dricka vin? Inte mycket att välja på i drickväg snart. Är väl inte ett problem egentligen,  men det kan ju vara gott med ett glas nån gång. Jag är ju inte nån storkonsument direkt, men ett glas nån gång är ju gott och socialt. Måste nog ta mig en funderare på det där....

Hade ju en tanke att jag skulle försöka skriva ett inlägg på bloggen varje dag, men det verkar inte riktigt bli så...

Gör nytt försök!

 

Förra veckan gick i snorets tecken. Kände redan i början på veckan att det var nåt i kroppen som ville ut. Blev lite irriterad, ni vet man känner sig lite hängig, orkar inte göra nåt, men man är inte sjuk?! Jag vill antingen eller, antingen är man sjuk och ligger på soffan eller så är man frisk och orkar göra det mesta. Går ju dock inte alltid så.

I alla fall så bröt det ut til slut, på torsdagen tror jag att det var. Så det blev lite soffliggande torsdag till söndag. Jag hade ingen feber, men snorig och tung i huvudet och ingen ork. Är glad att mannen var hemma så jag faktiskt fick vila lite. Annars brukar det ju alltid vara så att han är på jobb när antingen jag eller barnen är sjuka.

Dock smittade jag ju honom så han blev också. :/

Konstigt nog har barnen klarat sig bäst, annars brukar det ju vara dom som smittar föräldrarna, men så var inte fallet denna gång. Trodde att dom båda skulle få nåt, men inte ännu.

 

VÅREN!!! Den verkar vara på gång nu. Känns så i luften! Härliga tider!

Ena näsborren rinner och emellanåt kan jag inte andas alls genom näsan.

Snoret vill varken komma tillbaka in eller komma ut. Ursäkta informationen =)

Men det är också det enda den här förkylningen ostadkommit såhär långt.

Däremot har jag idag spenderat största delen av dagen på soffan. Vid halv 10 imorse knep det plötsligt till i magen så det blev ett toabesök. Var inge roligt alls och det tog så ont så jag nästan trodde att jag skulle spy också, men det klarade jag mig från. Fortsatt knipa en stund efteråt, men avtog sen, men kände mig inge vidare. Var inte direkt sugen på nåt att äta. Har inte mått illa, men haft riktigt ont i magen. Vet inte om det är nån sorts magsjuka eller vad det är, men för tillfället känns det väl rätt ok. Får se hur natten blir.

Sådär, nu är ni lite uppdaterade om mitt mående.... :/

Jag var just ute på promenad i blåsten och funderade vad jag skulle skriva på bloggen idag. Hade mycket funderingar eftersom jag var lite sur när jag gick ut.

Nu känns det inte som jag behöver skriva nåt av det.

Känner mig fortfarande lite nedstämd och irriterad, men jag ska ta tag i det utan att skriva om det här.

 

Så nu vet jag inte riktigt vad jag ska skriva om.

Kanske att jag har nån nedrans förkylning i kroppen som verkar vilja komma ut nu. Känns mindre roligt eftersom jag ju nu har varit så grymt taggad att träna igen och har varit på gymmet 3 gånger på en vecka + promenader dagligen. Och nu ska nån jäkla förkylning komma och förstöra det! Gillas inte, men jag får väl ta det bara.

 

Felicia har kommit in i nån känslig period och allt man säger åt henne tar hon på fel sätt och blir arg och ledsen.

Igår var det slut på sportlovet och hon måste till skolan imorse. Igår var skolan bara skit och hon ville inte gå dit. Imorse ville hon inte heller först gå till skolan, men sen skuttade hon glatt iväg i alla fall. Jag hoppas hon är lika glad när hon kommer hem.

Vet inte om det hör till åldern det här känsliga??!! Hon fyller 9 år om 2 veckor.

 

Yrvädret Milo gör just nu sin mamma glad för nu har han två nätter i rad sovit heeeela natten utan ett knyst och är därmed på ett mycket bättre humör. Det gillar vi!!

Men lilla yrvädret Milo gör också sin mamma lite rädd och orolig och får mammas hjärta i halsgropen lite nu som då. Sist vi var och sjöng på församlingshemmet trillade han på näsa och började blöda näsblod, tur som var slog han den inte så himla mycket att den blev blå i alla fall, den var lite svullen på kvällen och eftermiddagen, men han verkade inte ha ömt i den.

I fredagskväll satt han med ryggen mot soffkanten, alltså felsvängd. Tippikull vart ju det såklart och på rygg igolv med huvudet tjongandes i soffbordsbenet. Tur som var tog det inte i nåt hörn så gråten blev inte långvarig, han blev nog mest rädd.

Imorse bäddade jag rent i Felicias säng. Milo skulle vara med förstås och jag hade kommit så långt att jag skulle sätta täcket i påslakanet, Milo studsade runt i renbäddade sängen och vips säger det så trillar han över kanten med ryggen ner i golvet där det låg en massa hårda prylar såklart och huvudet i bokhyllan. Röd längs med hela ryggraden och en liten blå fläck. Huvudet klarade sig tydligen rätt bra.

Ibland skulle det ju vara bra att lyssna när mamma säger att man ska sluta, men han kanske lär sig med alla olyckor också.

Jag är bara rädd att det snart kommer en dag då vi måste sticka till akuten!

Den dagen den sorgen brukar pappa säga.

...bättre dag för dag! Finns väl en sång som går så?!

Senast skrev jag om sonens icke sovande i sin säng.

Efter att han en natt legat och svängt och vridit och sparkat och tagit två timmar på sig att somna om i min säng så fick jag helt enkelt nog. Dessutom tittade jag på "Tre dygn med nannyn", ett väldigt bra program! Se det ni som har barn! Går på svenska fyran klockan 21 på tordagar.

I alla fall,i det programmet handlade det om en mamma med två söner som kom till hennes säng på nätterna, visserligen var dom äldre än min son, men samma lika i alla fall. Mamman gick och lade sig och efter ett tag så började sönerna tassadet till hennes rum, hon förde lugnt tillbaks dom till sina sängar utan att prata med dom, dom fortsatte komma men hon fortsatte föra tillbaka dom. Dom grät visseligen, men jag tor att man måste visa att man inte ger sig. Till slut sov dom i sina sängar, redan andra natten var mycket bättre. Där är väl nyckel till allt.

I mitt fall så sover sonen fortfarande i spjälsäng, men han vaknar och kastar nappen och vill därifrån. Jag har varit alldeles för trött och tagit han till min säng för att det blir lugnast så, MEN eftersom min sömn blir lidande och jag blir på så uselt humör så fick jag nog och tog mig själv i kragen. Jag provade helt enkelt nannyns metod.

Första natten vaknade han, skrek och ville inte alls vara kvar i sin säng. Jag satte ner honom i sängen och upprepade det 7 gånger på 25 minuter och sen sov han. Han vaknade några timmar senare, gjorde samma sak men bara två gånger denna gång och sen sov han igen.

Andra natten sov han hela natten, skrek till vid ett tillfälle, men somnade om utan att jag behövde gå dit. Vaknade runt 7 på morgonen. Tredje natten sov han hela natten och i natt har jag varit dit en gång då han hostade och blev ledsen, men det var bara att ge nappen och sen sov han vidare.

Låter ju som det gått väldigt smidigt, eller hur???

Eftersom jag har en väldigt ombytlig son som hittar på nya saker hela tiden så har jag inte riktigt börjat hoppas att detta är över riktigt än.

Nu har han dessutom blivit förkyld igen så jag hoppas att inte det ska störa sömnen allt för mycket.

Nackdelen med att han sover hela nätter nu betyder ju att han istället vaknar halv 7 eller 7, men det är ju inte såååå jättetidigt så antingen får man stå ut med det eller så måste jag korta ner dagsvilan, men jag ska vänta och se lite med det.

...eller eventuellt lite tid med min man, utan barn!

Kollade på Familjen Annorlunda igår. Blev att fundera på en sak som mamman med 12 ungar kläckte ur sig!

Hon sa att det är så mycket prat om egentid nu för tiden och det kunde hon inte alls förstå, hon hade inte alls nåt sånt behov. Tror jag det, hon gör ju inget annat än skaffar fler barn. Jag säger inte att det är nåt fel med att ha många barn, orkar man och vill ha så många barn, varsågod! Jag står inte ivägen. Men var hon riktigt ärlig när hon sa att hon inte behöver nån egentid??? Vill hon verkligen aldrig komma hemifrån utan barnen och göra nånting själv eller med sin man (eller det blir väl bara fler barn om hon är själv med mannen förresten?)??

Jag vet inte hur det är med er andra, men JAG behöver i alla fall komma ut och lufta mig lite bland andra vuxna människor. Jag älskar mina barn över allt annat, men ibland driver dom mig till vansinne och jag behöver en paus.

Just nu är jag inne i en sån period. Jag skulle behöva komma bort en stund, okej vi var ju just bort, bort från ön till och med, men då var ju hela familjen med.

Just nu drömmer jag mig bort till en weekend med min man nånstans. Måste fundera på vart bara. Har ni nåt tips kanske? =)

Jag tror att för min del blir det nog såhär för att jag är så mycket ensam med barnen och jag får ta alla konflikter och allt tjat, allt här hemma under den tiden mannen är på jobb. Och dessutom, med risk för att bli tjatig, sömnen skulle inte skada om blev bättre. Undrar när lilleman tänker börja sova en hel natt utan nåt gnäll månader eller åtminstone veckor i sträck?? Ja det blir väl när han är tonåring eller nåt...

Jag kände igår att det skulle vara väldigt kul att vakna nån morgon och faktiskt känna sig utvilad. Jag undrar när det hände senast?!

Jag vet att småbarnsåren kan vara jobbiga och man tar sig igenom det, men det känns alltid lite bättre när man fått gnälla lite. Jag vet också att jag inte är ensam om detta, men på nåt sätt känns inte det som nån tröst direkt. Jag blir ju inte piggare av det i alla fall.

Nåja, imorgon är en annan dag.

Nu ska det läsas läxa med dottern!