100 dagar
Hemkomna från skidsemestern sen några dagar tillbaka.
Mer pluffsigare än vanligt...
Magen känns som en bulldeg!
Man tycker ju att man borde bli av med lite kalorier när man åker och skida. Och jo det blir man ju men man äter ju och dricker minst lika mycket kalorier som man gör av med så ..Och när vi har han där lilla som inte åker ännu så blir det ju att jag och mannen inte får åka lika mycket skidor som dom andra. Det är visserligen sånt man får ta och den tiden kommer ju. Han åkte ju lite sista dagen så nästa år ska han väl åka kanske två dagar =P.
I alla fall så antog jag och Linda en utmaning innan vi åkte från resan. Vi skulle inte äta godis, efterrätter och sånt på 100 dagar. Hittills har det gått förvånansvärt bra! Andra dagen på utmaningen var jag på jobb och tänkte att nu ska jag ta en chokladbit, men jag kom på mig själv och hoppade över det. Klapp på axeln!
Bara 95 dagar kvar nu!
Meningen var att jag skulle varit till gymmet flera gånger den här veckan också, men av olika anledningar så har jag fått avstå från det. Men jag har gått promenader, cyklat och kört lite träning här hemma istället. Så helt slö har jag inte varit. Men nästa vecka då ska det bli gymmet! Om nu inte nån av ungarna blir sjuka eller nåt sånt, då får jag väl köra här hemma igen.
Ni får hålla till godo med en bild från förra årets skidresa till Björnrike. Årets bilder har inte hittat till datorn ännu.
Julen har varit...
....och nyår står för dörren!
Så snart är det 2015. Hur länge ska det inte ta att skriva rätt årtal igen då?
Julen blev väl rätt okej ändå med tanke på att mannen måste åka på jobb på julaftonsmorgonen. Men så är det att leva med en sjöman, ofta på jobb när det är kalas, högtider eller annat roligt!
Vi åkte iaf på julgröt till svärföräldrarna, jag och barnen. Sen åkte vi direkt till min storebror och där var vi sen alla syskon och våra föräldrar. Åt och drack gott och tomten kom på besök. Milo sa att tomten var stor och tjock! =D
Milo fick så mycket paket så han tröttnade på att öppna. Båda barnen nöjda med vad dom fick och jag är väl rätt nöjd jag också.
Trots förkylning för både mig och barnen så har det väl varit en riktigt bra jul. Lite för lite snö, men annars har ju vädret varit helt otroligt fint! Är ju iaf minusgrader så det är inte slaskigt!
Nu funderas det på vad som ska hända på nyår. Skulle inte orka göra nånting egentligen, men jag tror barnen vill hitta på nåt. Så vi fr väl se vad det blir! Jag håller på att undersöka saken lite!
Men god fortsättning på er och GOTT NYTT ÅR om jag inte hittar hit innan det nya året!
Bilden är från en tidigare vinter.
Pepparkakshus eller inte?
Det var kanske inte det snyggaste pepparkakshuset, men dock ett pepparkakshus. Kommer inte ihåg från vilket år detta var, men förra julen gjorde vi inget iaf.
Nu håller jag dock på att fundera om jag ska fixa ihop ett i år?! Skulle kunna vara lite kul med barnen, men jag vet inte...Jag funderar vidare!
Hittade bild på ett annat också. Lite snyggare var det här! =)
Rädd
Milo har kommit in i en fas, en rädd-för-allt-fas!
Det började med att han var rädd för sin ena morbror som han kanske inte träffar så där jätteofta, så vi trodde det berodde på det först, men den senaste tiden har han sagt rädd för en massa saker. Han är rädd när det är mörkt, han är rädd för farfar (ibland), han är rädd för båda sina farbröder (iofs träffar han väl inte dom jätteofta heller, men..), han är rädd för skyltdockor och idag vid middagen blev han mitt i allt rädd och skulle inte äta mer, han sa att han var rädd för hem när jag frågade för han sa att han skulle ut. Ja jag vet inte riktigt! Skulle han gått ut skulle han varit rädd för att vara ute antagligen. Det är otroligt frusterande för vart man än far så blir han som en klängig mask på en och ska bara ut.
Förra veckan till exempel var vi på utvecklingsamtal till skolan med dottern och han fick följa med. Så fort vi kom in i skolan sa han att han var rädd och skulle bara ut.
Jag tror ju och hoppas att det bara är en fas han går igenom för det är stundvis ganska jobbigt, men jag antar att man får rida ut stormen bara som med så mycket annat!
Att han nästan varje natt kommer till vår säng hör väl kanske till den här rädd-fasen?!
Nåja, imorgon är en annan dag!
På den här bilden var han kanske liite rädd för att åka båt, me det blev bättre under sommaren... =)
Vad har det tagit åt folk?
Nu måste jag bara få skriva av mig lite. Har irriterat mig på hur folk beter sig nuförtiden... Har folk inget hyfs alls???
Jag vill börja med att prata om den relativt nya programledaren i Bolibompa, Sannah S...nånting.
Jag läste en krönika eller insändare eller artikel eller vad det nu var om henne. Den ena hade hon själv skrivit, där beskrev hon hur hon väntat på tåget när en liten flicka hade kommit fram till henne, när flickan tittat på henne en stund så sa hon: Min pappa tycker att du är ful!
VA??!! Hur kan man som förälder sitta och säga sånt när man tittar på barnprogram med sina barn??? Han kunde väl ha hållit det för sig själv då om han nu tyckte att hon var så ful.
I den andra artikeln hade en annan skrivit, tror han var av det manliga könet, men det spelar egentligen ingen roll, han skrev i alla fall att han tycket att hon var groteskt ful och han förstod inte alls hur man kunde anställa nån så ful till ett barnprogram, han menade att hon ju skrämde bort barnen. Men alltså vad faaan?!
Han fick medhåll från många föräldrar. Jag fattar ingenting. Jag och mina barn tittar ofta på Bolibompa och ingen av mina barn har nånsin sagt nånting om henne eller nån annan av programledarna och att dom skulle vara rädda för nån av dom... skulle inte tro det va?!
Han fick medhåll från många föräldrar. Jag fattar ingenting. Jag och mina barn tittar ofta på Bolibompa och ingen av mina barn har nånsin sagt nånting om henne eller nån annan av programledarna och att dom skulle vara rädda för nån av dom... skulle inte tro det va?!
Visst har hon ett speciellt utseende, men so what?! Alla ser vi väl olika ut, tänk vad tråkigt det skulle vara om alla såg likadana ut. Vissa är vackra, andra kanske mindre vackra eller vackra på ett annat sätt. Ja jag blev i alla fall så himla förbannad när jag läste det där.
Till en annan sak.
Har de senaste dagarna reagerat på hur folk slänger ur sig saker hur som helst på FB. Nu syftar jag främst på en viss föäldrasida. Man kan snart inte skriva nånting där utan att man får mothugg från nått håll. Nu har inte just jag skrivit där, men jag har reagerat på hur "trådarna" spårar ur. Jag vet jag måste inte läsa det dom skriver, men ibland blir jag bara så förbluffad att jag läser vidare.
Häromdagen handlade det om strejken och att gravida ska flyttas till Uppsala eller Åbo för att föda, men tråden hamnade plötsligt in på att skärgårdsborna dom får nog skylla sig själva för att dom bosatt sig där. Jag tänkte först att jag skulle skrivit nåt på just den "tråden" men jag avstod, jag orkade inte ens ge mig in i diskussionen. Jag tyckte att hon som just bodde i skärgården och skrev på tråden fick onödigt mycket skit. Hon menade ju inget illa och hon påpekade ju bara att skrägårdsborna också måste fara till fast Åland innan förlossning. Hon ville ju bara belysa det från ett annat perspektiv. Man kan väl inte mena att skärgårdsborna får skylla sig själva för att dom bosatt sig där. Dom vet nog vad dom gett sig in på att bosätta sig där (eller iaf dom flesta).
Folk har så mycket åsikter och ibland känns det som att vissa bara är ute efter stora diskussioner. Alla tycker vi olika och det måste man få göra utan att nån annan tycker si eller så om ens åsikt.
Nå nu har jag skrivit av mig lite.
Tack för mig!
Ja här har det inte varit mycket aktivitet...
Blir inte mycket datatid nu för tiden. Sitter typ vid datorn när jag ska betala räkningar. Fejjan kan man ju kolla på luren så...
Ja men vad händer då??
Ja man kan undra...allt och inget!
Mannen jobbar på som vanligt, kommer hem på ledigt och pysslar på här hemma, senast han var hemma köpte han en fyrhjuling. Och sen jag började jobba har han ju mer hand om markservicen här hemma också.
Och jag jobbar ju lite när mannen är hemma. Känns som veckorna han är hemma går ännu fortare nu när jag jobbar. Att jobba igen är bara kul och kul att träffa alla kunder igen! Roligt när dom säger: Å men är du tillbaka! =)
När jag är ledig försöker jag hinna med att träna, gärna 3-4 gånger i veckan åtminstone, virkar en matta av gamla kläder, är med barnen och ja städar, tvättar och ja ni vet det där vanliga. =)
Felicia kämpar på i skolan och har oftast bara full pott i alla diktamen. OÄ provet gick också som en dans med full pott. Och matten som hon annars haft lite jobbigt med har gått bättre! På fritiden är hon mycket med kompisar, väldigt mycket och sen går hon ju på gymnastik en gång i veckan och det tycker hon är kul!
Milo har parken 4 dagar i veckan, den som han till början inte alls tyckte om, men som han nu inte vill hem ifrån. Tänk så det kan ändra =). I övrigt har han börjat prata så mycket och det är så himla kul. Det släppte till slut. Nu kommer det nya ord alla dagar och flera ord efter varandra, kanske i lite konstig ordning, men det gör ju inte så mycket.
Ja nu är ni lite uppdaterade =)
Nu måste jag försöka få barnen i sängen!
Puss på er!
Helg
Jaha ja men då var det helg igen då!
Tusans vad veckorna går fort.
Haft lite slö/slapp dag idag, var ju så duktig tidigare i veckan när jag bakade semlor, lagade äppelsaft, tvättade köksfönstren och både sprungit och gymmat.
Imorgon ska barnen skjutsas till mormor och morfar och jag ska med mina kolleger och fira en kollega som fyller 50. Kan inte skriva här nu vad vi ska göra, eftersom hon brukar läsa min blogg ;). Berättar nästa gång. =)
Ska bli kul att komma ut i vimlet lite, händer ju inte allt för ofta. Fast å andra sidan så saknar jag det inte så mycket, det är ibland som man känner att nu var det längesen, nu skulle det vara kul att komma ut lite.
Nu ska jag försöka få barnen i säng.
Trevlig helg!
Såhär kan det se ut när våra personalfester börjar ibland =)
Lite sommarbilder 2014
Vi har njutit ute och på stranden.
Byggde sandlåda vid stugan.
Spelade spel med vänner.
Firade våran 2-åring.
I växthuset frodades det.
Till Skansen hittade vi en dag.
Ut med båten var vi också.
Två igelkottar har vi haft.
Släktträff var vi på.
Och nån gång regnade det.
Hade nog en ganska bra sommar!
Frustrerad
Ibland går det ju inte alltid som man vill.
Jobbet går som en dans och det är riktigt roligt att jobba, men min son vill inte alls som jag vill just nu.
Han började på parken förra veckan. Han är fullständigt anti till hela parken.
Det går väl någorlunda bra så länge man är med honom där, men ungen blir helt förstörd så fort vi lämnar honom. Det är jättejobbigt för oss båda föräldrar och vi trodde nog inte alls att det skulle vara såhär svårt att få honom att komma in i parken.
Jag är fruktansvärt frustrerad över hela situationen. Visst, det är inte måste på att han måste vara i parken egentligen, men jag trodde att han skulle tycka det va roligt, träffa lite andra barn och få vara ute och leka.
Jag hade ju tänkt att jag skulle hinna göra lite saker som jag inte kan göra när han är hemma eller med mig. Ja få lite egentid helt enkelt, men det är ju förbjudet att nämna ordet egentid så att den äldre generationen hör, för jisses egentid ska man tydligen inte få ha när man har barn.
Om nu inte Milo trivs i parken eller om jag måste vara där med honom så får jag ju ändå inget gjort, då kan jag lika bra ha honom hemma, men i parken får han ju iaf träffa andra barn och inte bara mamma.
Sååå mina planer, ja dom blir väl inte av.
Milo verkar ha en period som han absolut inte kan vara ifrån mamma eller pappa just nu.
Så frågan är hur man ska göra? Ska man ta han ur parken och försöka i vår igen eller hur ska man göra? Ska jag vara med honom i parken och absolut inte få nånting gjort eller ska man avvakta och se om det blir nå bättre och han kan var där själv?
Känner mig som en pissig morsa som absolut vill att han ska vara på parken för att jag vill hinna göra lite saker.
Men jag antar att jag får skita i mina saker och va med honom bara..Känns som det inte är så mycket andra alernativ just nu.
Att jag inte sen mår bra är väl en struntsak, huvudsaken är väl att barnen mår bra?!
Sen jag började jobba har det blivit lite sämre med träningen också. Har skrivit nytt avtal på gymmet för två år framåt, men har bara hunnit vara till gymmet 1 gång sen mannen kom hem från jobb. Skulle ha varit imorse före jobbet, men jag prioriterade sömn eftersom Milo var vaken över en timme och jag insåg att jag skulle vara helt slut på jobbet om jag inte sov en stund till. Jag mår ju så mycket bättre om jag tränar, men jag hinner inte alls träna så mycket som jag vill. Det gör mig också frustrerad!!
Man ska hinna va med barnen, jobba, träna, hinna träffa sin man, hinna med hushållssysslor osv. Man ska vara nån sorts supermorsa! Man måste prioritera det ena och det andra. Vad ska man prioritera för att må bäst?
Jobba måste man ju om man ska kunna köpa mat och diverse annat livsnödvändigt. Barnen måste man vara med. Mannen vill man ju hinna träffa när han är hemma och han vill ju också hinna göra lite annat, vilket han inte hinner när jag jobbar och han är hemma med barnen, vilket gör att han måste få göra det när jag kommer hem från jobb, vilket i sin tur gör att jag inte finner nån tid att träna. Gaah!
Kanske jag blir hemmafru??
Ja det här vart nog en salig blandning av allt möjligt, men summa summarum är att jag är frustrerad!!! Och att jag känner mig som en värdelös morsa! Sätter punkt där för idag!
Att jobba...
..har gått jättebra!
Lite ringrostig är man väl, men man kommer in i det väldigt fort.
Och det har framförallt varit jätteroligt att jobba lite igen!
Dels får jag träffa lite andra människor än dom här hemma och så får jag se andra väggar än dom här hemma.
Att jag börjar lite försiktigt är nog en fördel tror jag.
Ska på jobb på tisdag nästa gång så nu har jag några dagar ledigt.
Ska inskolas en liten man på parken på måndag, får se hur det går!
Nu måste jag försöka få i barnen nåt kvällsmål, så det blev ett kort inlägg idag.
Back to work
Imorgon är det jobbb som gäller för mig igen.
Lite blandade känslor måste jag säga, men det blir nog bra.
Ska jobba bara när mannen är hemma tills vidare. Milo börjar på parken på måndag och där kommer han att gå 4 dagar i veckan 3 timmar om dagen. Blir nog bra det också, han gillar ju att vara ute och pyssla på och så får han springa av sig lite energi. Men lite orolig är man ju för hur det ska gå, han har ju varit lite extra mammig den senaste tiden. Kommer ju att va andra barn där och när han ser att dom är där och hur dom gör så blir det nog bra.
För min del blir det egentligen inte så mycket nytt. Lite nya produkter och allt nytt med datorn förstås, men det tar nog inte så länge innan man är inne i det.
För Felicias del är det också lite nytt på skolfronten. Hon började tredje klass och har några nya ämnen, ny lärare och nytt klassrum. Dessutom åker dom nu buss istället för taxi till skolan. Och det där med att man fick busskort, det var en stor grej.
Den enda i familjen som inte har nya grejer att ställas inför denna höst, är mannen. Han är kvar på samma båt, med samma kolleger (i stort sätt), och gör samma sysslor. I alla fall har jag inte hört nåt annat.
Sommar sommar sommar!!!
Den kom till slut...SOMMAREN!!!
Nu är det så varmt så man inte okar göra nåt.
Har massor med saker som jag har på hälft som skulle behöva göras klara, men jag har inte funnit orken i denna värme. Det är skönare att fara till stranden eller ut med båten eller vara på stugan.
Huset ser ut som jag vet inte vad, saker överallt, det skulle behöva dammsugas, men vem fasen orkar släpa runt på en dammsugare i den här värmen?! Inte jag iaf.
Vi tar det sen, nån dag när det är lite svalare.
Annars i övrigt mår vi alla bra. Ett och annat myggbett och bromsbett har vi fått och solbrännan börjar synas. Håret har blivit ljusare i solen. Fästingar har vi däremot haft väldigt lite i år. Jag och Felicia har klarat oss utan helt än så länge, mannen ha haft en och Milo två. Till och med katterna har haft mindre fästingar i år.
Nu har ni fått en liten uppdatering så ni vet att jag lever ;).
Hörs igen en annan dag, kanske vid svalare väder, vem vet!
Puss på er och ta hand om er i värmn och drick mycket...vatten alltså!! ;)
15 år
Idag är det 15 år sen jag och min älskling bestämde oss för att det skulle vara vi två.
Vi träffades på midsommarafton 1999 i Lumparland i ett gammalt hus, rött med vita knutar. Det huset ska nu kanske bli museum =O! Hur gamla är vi egentligen?? Haha =D
Ingen av oss var nyktra, minns bara vissa delar. Ska jag vara ärlig visste jag inte hur han såg ut dagen efter och hade ingen aning om vad han hette i efternamn. Men det är bagateller! Han lovade i alla fall att ringa på midsommardagen, vilket han också gjorde. Minns inte nu vad vi pratade om, men vi träffades i alla fall några dagar senare och spelade minigolf. Den golfbanan finns inte heller mer, haha!! Där står numera Alandica Kultur & kongress! Minns inte vem som vann minigolfen, men efter den dagen är vi oskiljaktiga, i alla fall nästan.
Ca 11 månader senare förlovade vi oss. Kan tyckas vara lite tidigt, men vi visste nog redan då att vi alltid skulle vara tillsammans. Ingen av oss friade, men vi bytte ringar och drack lite champange.
Vi flyttade ihop på riktigt i en annan lägenhet där vi sen bodde i 7 år.
Vi skaffade en katt till, vi krockade ganska ordentligt i Tjudö korsning en januaridag och tillbringade en natt på akuten, katten fick ungar, jag fick ordinarie jobb på Gita salongen där jag ännu är kvar, Ken pluggade och jobbade sommartid på M/S Isabella, Ken avslutade skolan och vi bestämde oss för att skaffa barn. Ken fick jobb på Birka, där han ännu jobbar och 2005 föddes vår dotter <3.
Vi började fundera på hus, tomt fick vi i Lemland och vi flyttade in i huset 21 december 2007.
När Felicia var 3 tyckte vi att det var dags för syskon, men det visade sig ta lite längre tid än vi trott. Det tog 4 år innan jag vart gravid efter lite hjälp. Den graviditeten slutade tyvärr i vecka 12 den 3 juli för 2 år sen. Kan lätt säga att det var den jobbigaste dagen i mitt liv. Det är också enda gången på våra 15 år som jag sett Ken gråta. Han säger aldrig mycket och berättar sällan hur han känner eller hur han mår, men när jag såg honom gråta så förstod jag att han tog det minst lika hårt som jag. Det var en tuff tid och jag tog det nog hårdare än vad jag visade utåt. Skulle jag inte blivit gravid så snabbt igen vet jag faktiskt inte hur det skulle ha slutat, troligtvis med en stor depression. I alla fall så var jag gravid 3 månader efter missfallet och vår efterlängtade kärlek Milo föddes 28 juni 2012.
Vi får ju inte glömma att vi gifte oss också. 18 september 2010. Alltså snart 4 år sedan. En fin dag med våra närmaste familjemedlemmar och vänner.
Vi har gått igenom det ena och det andra och lätt har det väl inte alltid varit. Många säger att om man klarar att bygga hus ihop så klarar man det mesta, men jag skulle nog säga att klarar man att bygga hus med en sjöman så klarar man det mesta. Vi sågs inte mycket under den tiden vi byggde huset, antingen var han på jobb eller så byggde han hus. Men vi tog oss igenom det.
Ken är ju inte bara min man, han är min bästa vän också. Han finns där i vått och torrt och jag älskar honom så oändligt mycket så det inte ens går att beskriva. En liten del av mig dör varje gång han åker på jobb och den delen kommer tillbaka så fort han är vid min sida igen.
Visst har han sidor jag inte gillar, men man kan inte få allt. Ingen är perfekt, inte jag heller, absolut inte jag.
Vi kompletterar väl varandra rätt bra och många har sagt att vi passar så bra ihop. Måste väl ligga nåt i det eftersom vi fortfarande står vid varandras sida efter 15 år. Tänk, det är nästan halva våra liv!!
Jag hoppas han står vid min sida om många år ännu för jag kan inte leva utan honom. Han är min kärlek, min bästa vän, pappa till mina barn och jag älskar honom så oändligt mycket!
Det här fotot är från när vi gifte oss för snart 4 år sen <3
lite ditten och datten
Hej och hå vad dagarna går som vanligt!
Livet rullar på och numer har vi en tvååring i huset.
En livfull lång, men lätt tvåring. Var på 2 års besiktning igår och han han hade växt 5 cm på ett halvår, men han hade bara gått upp 430 gr i vikt. Men den där ungen är ju sällan stilla så det är väl inte så konstigt. Äter gör han ju och han är inte mager så att revbenen syns och så länge dom inte syns så är inte jag orolig.
Nya ord kommer det hela tiden och roliga grejer hittar han på hela tiden.
Men han försöker nog testa sin mamma emellanåt, men det är väl rätt normalt det också...?!
Felicia har sommarlov och än så länge går det ganska bra, inget nojs om att vi måste göra det ena och det andra, men det hinner väl komma ännu.
Försöker få henne att läsa mer, är med lite blandat resultat. Dom har ju läsprojekt i skolan över sommaren, den som har läst ett visst antal böcker under sommaren så får göra nåt kul tillsammans i höst. Förra året var dom som läst på bio och såg Smurfarna.
Att börja träna som Paolo Roberto har gått ganska bra faktiskt. Har gjort nånting alla dagar mer eller mindre. Var nån dag som jag kände att nä jag orkar inte idag, men jag tog mig i kragen och gjorde passet och sen var det såååå skönt efteråt. Rekommenderar skarpt!
Nä hörni nu får det bli god natt!
Paolo Roberto
Följer Paolo Roberto på Instagram och blir lite inspirerad av honom.
Det här med att träna 15 minuter om dagen till exempel. Ja menar 15 minuter är ju inte så mycket egentligen!
Istället för att sitta framför tv eller dator eller med telefon i handen så kan man ju ta dom där 15 minutrarna till att göra lite situps eller armhävningar eller springa några varv runt huset eller vad som helst i träningsform. Om man sen har lite mer tid en dag så kan man ju absolut köra ett längre pass.
Man behöver ju inte göra det så avancerat egentligen.
Nu låter det kanske som jag aldrig tänkt på det här tidigare, det är ju självklara saker, men tanken har nog funnits där hela tiden. Det är bara orken och motovationen som inte funnits där.
Jag tror baske mig jag ska börja redan idag. 15 minuter träning av nåt slag. Det får bli inne nu då eftersom jag just lagt lillskrutten och är ensam hemma för övrigt.
Jag och bästa vännen körde faktiskt ett pass på stugan midsommarafton. Sprang, gjorde utfall, armhävningar lite powerwalk däremellan. Skönt! Inser bittert hur dålig kondis man har. Bättring bättring! Jag vet ju att jag mår bättre av att träna. Men man behöver ju inte gå till överdrift!
Midsommar
Tittar mest in för att önska er alla en riktigt bra midsommar!
Hoppas inte vädret blir allt för dåligt, lite sol skulle ju vara kul, men vädret kan man inte göra nåt åt tyvärr. Varma kläder på bara så går det nog ändå.
Vi åker till stugan imorgon och kommer nog hem först på söndag om inget annat händer.
Blir det vanliga gänget på midsommarafton, käka lite, dricka lite gott!
TREVLIG MIDSOMMAR!
Eftersom jag inte hittade nån bild på nån midsommarkrona i mitt bildarkiv så fick det bli en bild på den åländska flaggan istället, det funkar det också!
Puss på er!
Kryp
Har de senaste dagarna irriterat mig på alla jäkla kryp vi har på gården. Såna där irriterande kryp.
För det första: Rådjur! Är kanske inte ett kryp men dom äter upp sånt i trädgården dom inte borde äta upp. Dock har dom varit ganska, med betoning på ganska, snälla i år. Dom åt ju "bara" upp pärlhyacinterna, murgrönan och tulpanerna i våras. Sen dess tror jag faktiskt att dom låtit allt annat vara.
Nummer två: Svartmyror/sockermyror eller vad dom nu heter. På våren kommer dom in och invaderar hela köket. Det finns bon över hela gården och igår kryllade det av dom inne i växthuset. Dom gör väl egentligen inte så stor skada, men dom är irriterande. Jag vill inte ha en massa myror springa på bänkarna i köket, man kan inte lämna nånting på bänken, då är dom där och kryper. Nåja, dom kan man iaf få nån sorts bukt med genom att köpa små runda askar med nåt medel i som gör att dom vips försvinner. Var ett mycket effektivt medel och myrorna inne försvann iaf.
Nummer tre: Rödmyror! Såna bon finns det också över hela gården. Jag förstör bona så fort jag ser ett. Dom bits ju dom jäklarna och ont tar det. Vad behövs det rödmyror till? För vem är dom bra? Jag bara undrar. Jag vill inte ha dom på min gård iaf.
Nummer fyra: Mördarsniglar! Dom värsta kräken av dom alla. Igår plockade jag runt 86 stycken. Hela grönsakslandet var fullt av små slemmiga saker som hungrigt var på jakt efter mina grönsaker. Det blev vi dock två om, i alla fall just då. Det finns ju roligare saker att göra än att plocka sniglar alla dagar. Är ju inte kul när man ska försöka odla nånting själv och är det inte sniglarna som äter upp det så är det rådjuren. Visst vi bor i skogen och lite får man väl stå ut med, men mördarsniglar ska utrotas. Avkyr dom slemmiga kräken.
Det sägs att mördarsniglar inte gillar koppar, funderar starkt på om man ska måste sätta nån koppartråd runt grönsakslandet och jordgubbarna. Men koppar kostar väl endel? Men kanske det är värt det i längden eftersom man har mer grönsaker i ätbart skick kvar om man minimerar mördarsniglarna?! Måste nog diskutera saken med min man, det är ju han som drar in pengar till detta hushåll just nu ;).
Sådär nu har jag fått skriva av mig lite!
Ses snart igen...kanske...lovar inget...man vet aldrig...oavsett, ha det bra tills dess!
PUSS
Diverse
Blir inte många rader här inte. Finns just nu så mycket annat att pyssla med.
Dyker mest in just nu för att säga hej och jo jag lever! ;)
Angående mitt förra inlägg så har vi mammor bestämt att flickorna inte får leka på ett tag. Kom ett annat bakslag och den andra flickans mamma ringde mig och då sa vi att nu får dom ha en paus. Deras lärare har pratat med båda flickor och förhoppningsvis ska allt vara utrett just nu.
Så nu lämnar vi det och går vidare.
Hösten kom visst mitt i sommarvärmen. Inte så välkommet, men vad gör man. Vi har ändå försökt vara ute lite idag. Hade bland annat en jordhög bakom växthuset som måste bort, så det har jag ängnat mig åt idag. Mannen åker på jobb imorgon så han har klippt gräs och försökt få lite annat gjort innan han åker på jobb.
Hann också med en timme på gymmet. Tummen upp för det!
Milo har den senaste tiden börjat prata lite mer. Man förstår inte alltid vad han säger, men han försöker mer och mer och det är verkligen kul att lyssna på honom. Det är mycket "den" och "dä" och så ska han se på "bi-ba", är ett barnprogram på Disney junior som heter Bikupan och ett av bina heter Surrbi och det är han jag tror han menar. Sen kommer det också ord som "mi-ma" och "nonno", men det har vi inte listat ut vad han menar. Saft och russin lärde han sig säga när jag var i Sverige på min lilla husmorssemester. Faffa är en favorit, farfar alltså och gammelmormor Gerdis gillar han skarpt.
Ja han är för söt vår lilla grodprins!
Milo vid växthuset bredvid jordhögen som vi tagit bort idag. =)
Ljuger
Har idag haft lite diskussion med dottern om det här med att ljuga.
Den senaste tiden har det börjat förekomma mer sånt från dottern och jag är inte alls speciellt glad över det.
Visst måste man kunna dra en vit lögn nån gång, men jo det kan man göra när man blivit vuxen och vet vad det kan få för konsekvenser. Hon behöver inte alls lära sig att ljuga och jag hoppas verkligen att det är en fas hon går igenom. (??)
Hon har den senaste tiden börjat umgås med en tjej på klassen som nog ljuger en hel del, hon är annars en glad och snäll tjej, men det hoppar kanske en och annan groda ur munnen på henne. Idag ljög hon nämligen mig rakt upp i ansiktet, kompisen alltså, inte dottern. Och det gillade jag inte alls. Men det är ju inte mitt ansvar och uppfostra andras barn, men jag sa i alla fall åt henne att man inte ska ljuga och då fick jag till svar att hon inte ljög, men det gjorde hon ju. Nu var det ju om en bagatellsak men i alla fall, nästa gång kanske det är nåt större.
Jag tror nämligen att den här flickan har lite dålig inverkan på min dotter och det är hemskt tråkigt eftersom flickan annars är så gullig och snäll. Jag vill inte behöva säga till dottern att hon inte får leka med henne mer, men vad gör man om ens egna barn blir ett monster och gör precis som henne, ljuger och hittar på hyss. För jo det var med henne hon hittade på ett hyss i byn också för ett tag sen. Dottern erkände och bad berörda om ursäkt och vi ställde det till rätta, medans den andra flickan blånekade för sin mamma och sa att hon inte gjort det.
Jag känner inte riktigt igen min dotter mer, hon är inte den som brukar göra hyss eller stå och ljuga om saker. Kanske det är en fas, kanske jag inte ska bry mig om det?! Jag vet inte... Är inte alltid lätt att vara förälder.
Nån annan som känner igen sig? Nån som kanske har nåt tips?
1 år äldre och sådär...
Igår blev jag då ett år äldre igen. Känns inget alls faktiskt!
Mycket fina presenter fick jag och massor av grattishälsningar via fejjan. Mycket trevligt!
Idag har jag däemot ont i huvudet. Inte för att det blev party i den bemärkelsen igår, vet inte varför jag har ont i huvudet. Känner mig mest upphängd och nersläppt och inte alls på humör. Vill inte alls det för imorgon åker jag med bästa vännen till Uppsala på en liten weekend. Ska shoppa lite och till IKEA och sova på hotell en natt. Ser så fram emot det och vill inte alls att nån dum huvudvärk ska förstöra min helg. Har hivat in lite tabletter så det ska väl bli bättre, man borde väl lägga sig på soffan också kanske.
Nej nu har jag inte tid att sitta här mer, måste kolla in ikea och se hur mycket jag skashoppa där!
Trevlig helg på er!
Må gott!
