....ledsen och besviken. 

Frågan är bara hur länge man ska orka hålla humöret på topp och vara glad och uppåt? 

Ikväll brast det för mig.

Dottern började på Funky kids förra veckan. Hon ville själv gå och hon var så glad och tyckte det var kul när vi for därifrån. Men ju närmare vi kommit idag så har hon verkat lite mindre ivrig på att gå. Så vid middagen sa hon att hon inte ville gå, hon var så trött och hon bara grät. Jag försökte med allt men hon skulle inte gå. Det slutade med att jag och hon grät och jag ringde och avbokade alltihop. Jag kan ju inte tvinga henne, speciellt inte om hon gråter. Och inte får vi några pengar tillbaka heller, är en bagatell i det hela, men det känns så onödigt bara. 

Det här var ju bara en grej, dagligen får jag stå ut med utbrott, sura miner, maten är inte god, hon lyssnar inte, hon vill att man ska göra saker med henne och när man gör det så ska det bara vara mer eller så duger det inte, säger man nåt är det inte bra eller så är man dum. Frågan är alltså fortfarande hur mycket man ska tåla som mamma och hur länge? Och vad och hur ska man göra för att det ska sluta? Just nu känner jag att jag inte orkar så mycket mer. Jag vet inte vad jag ska göra. Gör jag nåt fel? 

Känner mig så jävla värdelös som mamma just nu. 

Hela kvällen har jag varit nere och gråten är inte långt borta. 

Jag tar säkert åt mig allt för mycket, önskar verkligen att jag var en sån person som allt skit bara rinner av mig. Är ingen sån person och kommer nog aldrig att bli.